Hur kroppen absorberar näringsämnen

Tunntarm

Merparten av alla näringsämnen absorberas i tunntarmen. Alla näringsämnen som absorberas från tarmarna transporteras till levern via ett stort blodkärl som kallas portalvenen. Levern är i sin tur kopplad till blodcirkulationen som gör att näringsämnen som passerar levern till slut når blodet. Fett behöver däremot inte passera levern när det absorberats från tunntarmen. I tunntarmen finns en annan variant av kärl som heter lymfkärl, fett kan absorberas direkt av dessa och därifrån nå blodcirkulationen.

Levern tar upp en stor mängd näringsämnen, levern förbrukar en del själv och resten lagras som energi. Levern är dessutom ett organ som kan tillverka nya ämnen som används för många funktioner i kroppen. Vid överskottsenergi lagrar levern socker (glukos) som glykogen. När kroppen behöver energi och inte har tillräckligt i blodet så bryts glykogen snabbt ner till glukos som sedan frisätts till blodet. 

Bukspottkörteln frisätter insulin i följande situationer

När socker (glukos) tas upp i tarmarna och när bukspottkörteln via blodet så frisätter organet insulin. Glukos är alltså ett ämne som kan stimulera bukspottkörteln till att frisätta insulin. När föda når magsäcken och tarmarna så frisätts hormoner som kallas inkretiner och dessa tar sig till bukspottkörteln via blodet och stimulerar beta-cellerna till att frisätta mer insulin än vanligtvis. Nervsystemet och andra hormoner har också förmågan att stimulera frisättningen av insulin från bukspottkörteln.

Insulinfrisättning i samband med måltid

När bukspottkörteln (pankreas) frisätter insulin i samband med måltid så minskar den snabba stegringen i blodsocker som sker till följd av maten du precis ätit. Insulin signalerar samtidigt till levern att ta upp mer blodsocker som levern förbrukar och lagrar i form av glykogen. I fettvävnaden signalerar insulin till fettcellerna att ta upp mer socker som fettcellerna använder själva som energikälla men lagrar även socker (glukos) i form av fett (triglycerider). Socker (glukos) förvandlas alltså till fett i kroppen. Insulin bromsar även nedbrytningen av fett. Insulin stimulerar även alla våra skelettmuskler till att absorbera mer socker (glukos) och även lagra det i form av glykogen.

Hur organen påverkar upptag av näringsämnen och ämnesomsättningen

Bukspottkörteln (pankreas)

Bukspottkörteln är ett organ som är belägen i buken och är kopplad till tunntarmen via en tunn förbindelse som levererar enzymer och andra ämnen som bukspottkörteln frisätter. Dessa enzymer bryter ner kolhydrater, fett och proteiner till mindre beståndsdelar som tunntarmen kan ta upp. Vid fasta frisätter bukspottkörteln ett hormon som heter glukagon. Glukagon har motsatt effekt till insulin, hormonet stimulerar alltså levern till att bryta ner glykogen och frisätter socker (glukos), vilket leder till att blodsockret stiger.

Leverns hantering av kolhydrater

När tarmarna tar upp kolhydraterna (glukos, fruktos och galaktos) så transporteras de först till levern. Levern omvandlar galaktos och fruktos till glukos, vilket innebär att oavsett vilka kolhydrater vi äter så gör kroppen om det till glukos. Levern använder en del av kolhydraterna som energi för att genomföra egna kemiska processer men en betydande andel av kolhydraterna lagras som energi i levern om sockernivåerna i blodet skulle minska.

Viktig information om hur näringsämnen absorberas

  • Kroppen använder fett, protein och socker (glukos) för att skapa energi
  • Vår kropp använder helst glukos som bränsle för olika kemiska processer, därefter fett och sist proteiner.
  • Vid födointag så frisätter bukspottkörteln insulin och tarmarna frisätter hormoner som GLP-1 (inkretiner) som förstärker insulinfrisättningen.
  • När insulin frisätts så förbereder sig lever, fettvävnad och muskler på att ta upp socker.
  • All överskottsenergi (glukos) som kroppen inte behöver lagras i levern som glykogen eller i fettcellerna som triglycerider.