LDL-kolesterol #
Mättade fettsyror är den kostfaktor som starkast påverkar LDL-C-nivåerna (0,02–0,04 mmol/L ökning av LDL-C för varje ytterligare 1% av energi som kommer från mättat fett). Stearinsyra, till skillnad från andra mättade fettsyror (laurinsyra, myristinsyra och palmitinsyra), ökar inte kolesterolnivåerna.
Transomättade fettsyror finns i begränsade mängder (vanligtvis mindre än 5% av totalt fett) i mejeriprodukter och kött. “Delvis vätebehandlade fettsyror” av industriellt ursprung utgör den största källan till transfettsyror i kosten; genomsnittskonsumtionen av transfettsyror i västerländska länder ligger mellan 2 och 5% av totala energiintaget.
Fleromättade fettsyror har ingen direkt hypocholesterolemisk effekt; dock är vanlig konsumtion av fisk associerad med en reducerad CVD-risk som är mestadels oberoende av eventuella effekter på plasmalipider.
Kolhydrater är ‘neutrala’ på LDL-C; därför representerar kolhydratrika livsmedel en av de möjliga alternativen för att ersätta mättat fett i kosten. Dietfiber (särskilt av den lösliga typen), som finns i baljväxter, frukt, grönsaker och fullkornsprodukter, har en direkt hypocholesterolemisk effekt. Därför representerar kolhydratrika livsmedel rika på fibrer ett optimalt kostalternativ för att maximera effekterna av kosten på LDL-C-nivåer och minimera eventuella oönskade effekter av en högkolhydratdiet på andra lipoproteiner.
Viktminskning påverkar också TC och LDL-C, men effekten är ganska liten; hos kraftigt överviktiga personer
Triglycerider #
En kost rik på enkelomättade fetter förbättrar signifikant insulinsensitiviteten jämfört med en kost rik på mättade fetter. Detta går hand i hand med en minskning av TG-nivåer, särskilt under den postprandiella perioden. En annan dietär effekt på TG observeras med höga doser av långa kedjor av n-3 fleromättade fettsyror; dock når en diet baserad uteslutande på naturliga livsmedel sällan en tillräcklig intag för att uppnå en kliniskt signifikant effekt.
Glukos- och lipidmetabolism är starkt relaterade, och varje störning i kolhydratmetabolismen som induceras av en högkolhydratdiet leder också till en ökning av TG-koncentrationer. Ju större och snabbare denna störning är, desto mer uttalade är de metaboliska konsekvenserna. Glykemiskt index tillåter identifiering, bland kolhydratrika livsmedel, av de med “snabb” och “långsam” absorption. Särskilt de skadliga effekterna av en högkolhydratdiet på TG förekommer främst när kolhydratrika livsmedel med hög glykemisk index/låg fiberinnehåll konsumeras, medan de är mycket mindre framträdande om kosten till stor del består av fiberrika livsmedel med lågt glykemiskt index.
De fördelaktiga effekterna på plasma lipidmetabolism inducerade av livsmedel med lågt glykemiskt index/högt fiberinnehåll kan inte automatiskt extrapoleras till livsmedel där fruktos (en sockerart med lågt glykemiskt index) utgör den största källan till kolhydrater.
Samtidigt bidrar dietärt fruktos till ökade TG-nivåer; dessa effekter är dosberoende och blir kliniskt relevanta när intaget är >10% av det dagliga energiintaget – med en vanlig fruktoskonsumtion mellan 15 och 20% av energiintaget, plasma TG ökar med så mycket som 30 – 40%. Sackaros, en disackarid som innehåller glukos och fruktos, representerar en viktig källa till fruktos i kosten.
Viktreduktion förbättrar insulinsensitiviteten och minskar TG-nivåerna. I många studier är minskningen av TG-nivåer på grund av viktreduktion mellan 20 och 30%; denna effekt bibehålls vanligtvis så länge vikten inte återkommer. Alkoholkonsumtion har en betydande negativ påverkan på TG-nivåer. Hos individer med HTG kan även en liten mängd alkohol
HDL-kolesterol #
Mättade fettsyror ökar HDL-C-nivåerna parallellt med LDL-C; å andra sidan minskar transfettsyror HDL-C och ökar LDL-C. Konsumtion av enkelomättade fetter som ersättning för mättade fettsyror har liten eller ingen effekt på HDL-C; n-6 fleromättade fettsyror inducerar en liten minskning. Generellt sett har n-3 fettsyror begränsad (<5%) effekt på HDL-C-nivåerna.
Ökad kolhydratkonsumtion, som isokalorisk substitution för fett, är förknippad med en signifikant minskning av HDL-C (0.1 mmol/L eller 4 mg/dL för varje 10% energisubstitution). Dock observeras ingen minskning eller en mycket liten minskning av HDL-C när kolhydratrika livsmedel har lågt glykemiskt index och högt fiberinnehåll. Vanligtvis är en hög fruktos/sackarosintag associerad med en mer uttalad minskning av HDL-C.
Måttlig alkoholkonsumtion (upp till 20–30 g/dag hos män och 10–20 g/dag hos kvinnor) är associerad med ökade HDL-C-nivåer jämfört med avhållsamma. Viktreduktion har en gynnsam inverkan på HDL-C-nivåerna: en ökning med 0.01 mmol/L (0.4 mg/dL) observeras för varje kg minskning i kroppsvikt när viktreduktionen har stabiliserats.
Aerob fysisk aktivitet motsvarande en total energiförbrukning på mellan 1500 och 2200 kcal/vecka, såsom 25–30 km brisk gång per vecka (eller motsvarande aktivitet), kan öka HDL-C-nivåerna med 0.08–0.15 mmol/L. Att sluta röka kan också bidra till ökning av HDL-C.
