Semaglutid, en GLP-1-receptoragonist som i Sverige används för behandling av diabetes och obesitas, har undersökts i en lång rad studier. Semaglutid är i dagsläget den mest evidensbaserade GLP-1-receptoragonisten; det vetenskapliga underlaget är mycket omfattande. I studien SELECT studerades patienter med etablerad hjärt-kärlsjukdom och övervikt eller fetma, men inte diabetes, för att undersöka om subkutant semaglutid med måldos 2.4 mg kunde reducera risken för allvarliga kardiovaskulära händelser (MACE). SELECT-studien visade att semaglutid resulterade i 20% lägre risk för MACE. Det innebär att bland individer med övervikt eller obesitas och etablerad hjärt-kärlsjukdom kan den framtida risken för ny allvarlig hjärt-kärlhändelse reduceras med 20% genom behandling med semaglutid (Lincoff et al). Man har nu publicerat mer djuplodande analyser i SELECT-studied (Deanfield et al). I denna nya studie har man undersökt följande viktiga frågeställningar:

• Vilken betydelse har individens viktfenotyp för behandlingens effekt? Har läkemedlet bättre/sämre effekt beroende på BMI, midjemått eller kroppsvikt? Syftet är att klargöra vilket viktmått som är viktigast för att minska risken för hjärt-kärlhändelser.
• Vilket viktmått kan bäst förutsäga behandlingens effekter avseende MACE-risk?
• Vilken betydelse har graden av viktnedgång? Syftet är att klargöra hur viktig själva viktnedgången är för behandlingens effekt, samt och det har betydelse när viktnedgången sker.

Resultat

1. Semaglutid minskade risken för MACE oberoende av viktfenotyp vid studiens start

• Effekten var lika stark i alla vikt- och midjemåttskategorier. Det innebär att skyddet inte var avhängigt av graden av obesitas.
• Lägre baslinjevikt och lägre midjemått gav generellt lägre MACE-risk, men behandlingseffekten var konstant i alla grupper.

2. Tidig viktminskning förklarade inte semaglutids minskning av MACE

• I semaglutidgruppen fanns ingen relation mellan viktminskning vid vecka 20 och framtida MACE-risk.
• Semaglutid gav lika stor riskreduktion hos dem som gick ned ≥5% och hos dem som gick ned <5% kroppsvikt.

3. Minskning av midjemått hade större betydelse än viktminskning

• Vid vecka 20 var större minskning i midjemått kopplad till lägre framtida MACE-risk i semaglutidgruppen. Vid vecka 104 kvarstod sambandet.

4. Midjemåttsminskning förklarade endast en mindre del av effekten

• Endast 33% av MACE-reduktionen kunde förklaras av minskat midjemått, medan 0% kunde förklaras av viktminskningen under studiens gång.

5. Riskkurvorna divergerar tidigt, innan relevant viktminskning hunnit ske

• Kaplan–Meier-kurvorna bekräftar observationerna ovan, eftersom kurvorna separerar redan innan viktminskningen når nivåer som anses reducera risken för MACE (ca 10% viktminskning).

Klinisk relevans

SELECT visar att semaglutid 2.4 mg/vecka (Wegovy) signifikant minskar risken för MACE hos patienter med etablerad hjärt-kärlsjukdom och övervikt/obesitas, oavsett startvikt och oberoende av hur mycket patienten går ner i vikt. Viktminskning är alltså inte huvudmekanismen bakom hjärtskyddet. Midjemåttsminskning förklarar delvis (33%) effekten av riskminskningen. Detta talar för att andra biologiska mekanismer (antiinflammatoriska, vaskulära, metabola) står för större delen av den kardioprotektiva effekten.

Det innebär dock inte att lägre doser semaglutid (exempelvis Ozempic) säkert kommer medföra samma kardioprotektiva effekt. I studien ovan klargjordes nämligen inte vilken effekt doseringen hade, varför man fortsättningsvis bör tolka behandlingseffekterna som beroende av att försöka nå måldos på 2.4 mg.

Jävsförhållanden

Författaren har tidigare erhållit föreläsningsarvoden från tillverkaren (Novo Nordisk) men föreliggande artikel är skriven oberoende av tillverkaren.