Oral glukostoleranstest (OGTT) är en standardiserad diagnostisk metod för att utvärdera kroppens förmåga att hantera en definierad glukosbelastning. Testet är särskilt värdefullt vid diagnostik av prediabetes, typ 2-diabetes och graviditetsdiabetes, samt för att identifiera nedsatt glukostolerans (IGT, impaired glucose tolerance) och nedsatt fasteglukos (IFG, impaired fasting glucose).
När bör OGTT utföras? #
OGTT rekommenderas i följande kliniska sammanhang:
- Misstanke om nedsatt fasteglukos (IFG): Vid fastande plasmaglukos (P-glukos) i intervallet 6,1–6,9 mmol/L.
- Misstänkt nedsatt glukostolerans (IGT): Vid kliniska indikationer på hyperglykemi eller diabetes, trots att fasteblodsockret är inom normalområdet.
- Förhöjt slumpmässigt P-glukos: Vid slumpmässiga P-glukosvärden ≥9 mmol/L, om diabetesdiagnos ännu inte fastställts.
- Screening för graviditetsdiabetes: Vid högriskpatienter eller enligt rutiner för obstetrisk vård.
Utförande av OGTT #
För att säkerställa ett tillförlitligt och reproducerbart resultat måste OGTT utföras under strikt standardiserade förhållanden:
Förberedelser innan testet
- Fastan: Patienten ska fasta i 8–12 timmar innan testet (enbart vatten är tillåtet).
- Avstå från rökning och fysisk aktivitet: Dessa faktorer kan påverka glukosnivåerna och bör undvikas under fastan.
Initial mätning
- Ett fastande P-glukos tas före glukosbelastningen.
- Metod: Venöst blod är att föredra för noggrannhet; alternativt kan HemoCue användas. Hemglukosmätare rekommenderas inte för diagnostiska ändamål.
Glukosbelastning
- Patienten får dricka en lösning innehållande 75 g glukos löst i 250–350 ml vatten.
- Tidsram: Drycken ska konsumeras inom 5 minuter.
Uppföljande mätning
Ett andra P-glukosprov tas exakt 2 timmar efter intag av glukoslösningen
Tolkning av OGTT-resultat
Resultaten från OGTT bidrar till att klassificera patientens glukosmetabolism som normal, nedsatt eller diabetisk. Den kliniska tolkningen bör alltid ta hänsyn till patientens individuella anamnes, riskfaktorer och aktuella symtom.
Särskilda överväganden vid OGTT
- Graviditetsdiabetes (GDM):
- OGTT används som standard för att diagnostisera graviditetsdiabetes.
- Utförs mellan vecka 24 och 28 i graviditeten.
- Ett förhöjt värde (fastande, efter 1 timme, eller efter 2 timmar) räcker för diagnos.
- Testets begränsningar:
- Kontraindikationer: Bör ej användas hos patienter med redan fastställd diabetes eller nyligen genomgången akut sjukdom.
- Faktorer som kan påverka resultat: Fysisk aktivitet, stress, mediciner, och infektioner kan förändra blodsockernivåerna.
Praktiska råd
- Kommunikation med patienten:
- Förklara syftet och proceduren i förväg
- Betona vikten av fasta och korrekt förberedelse
- Noggrannhet i mätning:
- Använd laboratorieutrustning eller HemoCue för att säkerställa noggranna resultat
- Tolkning av resultat:
- Resultaten bör analyseras i samband med patientens kliniska bild och andra riskfaktorer.
Genom att tillämpa OGTT korrekt kan vårdgivare identifiera ti
Diagnostiska kriterier för OGTT (P-glukos, WHO och ADA) #
| Kategori | Fastande P-glukos (mmol/L) | 2 h efter glukosbelastning (mmol/L) |
|---|---|---|
| Normal | <6,1 | <7,8 |
| IFG | 6,1–6,9 | <7,8 |
| IGT | <7,0 | 7,8–11,0 |
| Diabetes | ≥7,0 | ≥11,1 |
Beskrivning av IFG och IGT #
- Impaired fasting glucose (IFG):
- Indikerar förhöjda fasteblodsockervärden, men inte tillräckligt höga för diabetesdiagnos.
- Speglar leverns ökade glukosproduktion eller insulinresistens under fasta.
- IFG är ett tidigt varningstecken på framtida risk för typ 2-diabetes.
- Impaired glucose tolerance (IGT):
- Indikerar förhöjt blodsocker efter glukosbelastning, men inte tillräckligt för diabetesdiagnos.
- Tyder på nedsatt förmåga hos muskel- och fettceller att ta upp glukos efter måltid (postprandial insulinresistens).
- Associeras med högre risk för kardiovaskulära sjukdomar.
