Vad är fetma och övervikt? #
Fetma, även benämnd obesitas, är en komplex och kronisk sjukdom som påverkar miljontals individer världen över. Detta tillstånd, tillsammans med övervikt, är starkt förknippat med en ökad risk för flera allvarliga och åldersrelaterade sjukdomar, däribland hjärt-kärlsjukdomar, typ 2-diabetes, hypertoni, dyslipidemi, nedsatt glukostolerans, icke-alkoholrelaterad fettlever (NAFLD), obstruktiv sömnapné, vissa cancerformer samt andra metabola och fysiologiska avvikelser.
Epidemiologiska data indikerar att förekomsten av både fetma och övervikt fortsätter att öka i alla samhällsgrupper, oberoende av socioekonomisk status, etnisk tillhörighet, ålder eller kön. Enligt uppskattningar från Världshälsoorganisationen (WHO) lider mer än 2 miljarder människor globalt av övervikt, varav cirka 700 miljoner uppfyller kriterierna för fetma.
BMI-beräkning
För att illustrera en BMI-beräkning kan vi ta exemplet med en person som väger 75 kg och är 1,70 meter lång. Denna individ har ett BMI på 26 kg/m², vilket beräknas enligt formeln: 75 kg / (1,70 × 1,70) = 26 kg/m².
Orsaker till övervikt och fetma #
En grundläggande förklaringsmodell till utvecklingen av övervikt och fetma bygger på obalansen mellan kaloriintag och kroppens energiförbrukning. Denna modell framhåller att låg fysisk aktivitet (stillasittande livsstil) och överdrivet intag av energitäta livsmedel är centrala faktorer. I verkligheten är de biologiska mekanismerna bakom fetma dock mycket mer komplexa och involverar både hormonella och genetiska processer.
Riskfaktorer för fetma #
Flera faktorer bidrar till utvecklingen av fetma:
- Socioekonomiska aspekter: Inkomst, utbildning och civilstånd.
- Livsstilsfaktorer: Stress, sömnbrist och matvanor.
- Psykologiska och fysiologiska faktorer: Psykisk sjukdom, stigande ålder och etniskt ursprung.
- Miljö och genetik: Ärftlighet (genetik), personlighetstyp och yttre miljöpåverkan.
Basalmetabolism och energibalans #
Basalmetabolismen är den mängd energi kroppen förbränner i vila för att upprätthålla livsviktiga funktioner som andning, blodcirkulation och kroppstemperatur. Detta utgör en betydande del av det dagliga energibehovet och varierar mellan individer beroende på ålder, kön, kroppssammansättning och genetiska faktorer.
Termogenes: Kroppens värmeproduktion #
Kroppens förmåga att omvandla energiöverskott till värme (termogenes) spelar en avgörande roll i ämnesomsättningen. Termogenes delas in i tre typer:
- Träningsinducerad termogenes: Energiförbrukning vid fysisk aktivitet.
- Icke-träningsrelaterad termogenes (NEAT): Energi som förbrukas vid dagliga aktiviteter såsom att stå, gå eller arbeta.
- Dietinducerad termogenes: Energi som förbrukas vid matsmältning och metabolism av näringsämnen.
Samtliga dessa mekanismer bidrar till att reglera kroppsvikt och energibalans, men de varierar avsevärt mellan individer.
Basalomsättning (Basal Metabolic Rate, BMR)
Vad är basalomsättning?
Basalomsättningen representerar den energi kroppen behöver i vila för att bibehålla vitala funktioner såsom andning, blodcirkulation och reglering av kroppstemperatur. Den basala energiförbrukningen inkluderar även övervakning och reglering av elektrolyter som kalium och natrium, vilka är avgörande för att nerver och muskler ska fungera optimalt. Enligt Linus Pauling Institute står denna reglering för cirka 20–40 % av kroppens energianvändning i vila.
Faktorer som påverkar basalmetabolismen
- Genetik: Vissa individer har högre basalmetabolism på grund av genetiska faktorer.
- Muskelmassa: Muskelvävnad bränner cirka tre gånger mer kalorier än fettvävnad, även under vila. Därför leder en högre muskelandel till en ökad basalmetabolism.
- Ålder: Med stigande ålder minskar muskelmassan (sarkopeni), vilket leder till en sänkt basalmetabolism.
- Kaloriunderskott: Vid otillräckligt kaloriintag kan basalmetabolismen minska med upp till 30 %.
- Feber: För varje 0,5 °C över normal kroppstemperatur ökar metabolismen med cirka 7 %.
- Sköldkörtelfunktion: En underaktiv sköldkörtel kan minska metabolismen med 30–40 %.
Beräkning av basalmetabolismen
BMR kan uppskattas med hjälp av formler baserade på längd, vikt och ålder. För mer exakt mätning krävs dock specialutrustning och specifika förhållanden, såsom fasta och vila efter en god natts sömn.
BMR:s roll i energiförbrukningen
Basalomsättningen står för cirka 70 % av kroppens totala energiförbrukning. Den totala energiförbrukningen inkluderar:
- Basalmetabolism
- Fysisk aktivitet
- Energi som används vid matsmältning och näringsupptag
Body Mass Index (BMI) #
Vad är BMI?
BMI är ett enkelt och ofta använt antropometriskt verktyg för att uppskatta kroppsfett utifrån kroppsvikt och längd. Formeln för BMI är:
BMI = Vikt (kg) / Längd (m²)
Begränsningar med BMI
BMI är en grov uppskattning och tar inte hänsyn till:
- Skillnad mellan fettmassa och fettfri kroppsmassa: BMI skiljer inte mellan fettvävnad och muskelmassa.
- Fettlokalisation: BMI identifierar inte var fettet är lokaliserat i kroppen, vilket kan vara en viktig indikator för hälsorisker.
- Ålder och kön: Dessa faktorer inkluderas inte i BMI-beräkningar, vilket gör att måttet kan vara missvisande, särskilt hos äldre och idrottare.
Begränsningar med BMI
BMI är en grov uppskattning och tar inte hänsyn till:
- Skillnad mellan fettmassa och fettfri kroppsmassa: BMI skiljer inte mellan fettvävnad och muskelmassa.
- Fettlokalisation: BMI identifierar inte var fettet är lokaliserat i kroppen, vilket kan vara en viktig indikator för hälsorisker.
- Ålder och kön: Dessa faktorer inkluderas inte i BMI-beräkningar, vilket gör att måttet kan vara missvisande, särskilt hos äldre och idrottare.
BMI hos olika grupper
- Äldre vuxna (>70 år): Ett något högre BMI kan vara associerat med lägre sjukdomsrisk.
- Barn: För barn används ISO-BMI, som även tar hänsyn till ålder och längdtillväxt.
Klassifikation av BMI
- Undervikt: <18,5 kg/m²
- Normalvikt: 18,5–24,9 kg/m²
- Övervikt: 25–29,9 kg/m²
- Fetma: ≥30 kg/m²
- Svår fetma: ≥40 kg/m²
Mätmetoder för att uppskatta kroppsfett #
BMI och midjemått som verktyg
BMI är ett vanligt mått för att uppskatta kroppsfett, men det bör kompletteras med midjemått för att bättre bedöma fetmans typ och risk. Midjemått är en effektiv markör för att avgöra om fetman huvudsakligen är visceral (omger bukorganen) eller subkutan (under huden). Visceral fetma är kopplad till en högre risk för metabola och kardiovaskulära sjukdomar, eftersom fettcellerna i buken är mer metabolt aktiva än subkutana fettceller.
Avancerade metoder för kroppsfettanalys
Utöver BMI och midjemått finns flera tekniker för att mäta kroppsfett och dess fördelning:
- Bioelektrisk impedansanalys (BIA): Mäter kroppens sammansättning genom elektrisk ström, som varierar beroende på vävnadernas egenskaper.
- Densitometri (DXA): En röntgenbaserad metod som mäter fettfördelning och bentäthet.
- Avancerad bilddiagnostik: Metoder som använder röntgen eller MR för att kartlägga kroppens fettfördelning.
Faktorer som reglerar kroppsvikt #
Grundläggande mekanismer
Kroppsvikten styrs av tre huvudfaktorer:
- Energiintag: Mängden kalorier som konsumeras.
- Energiutgifter: Basalmetabolism, fysisk aktivitet och termogenes.
- Fettlagring: Kroppens förmåga att lagra överskottsenergi som fettvävnad.
Påverkande faktorer
Många variabler påverkar kroppsvikten, inklusive:
- Miljö: Kost, fysisk aktivitet och sömn.
- Genetik: Ärftliga faktorer som påverkar metabolism och fettlagring.
- Hormonell reglering: Hormoner som leptin och insulin spelar en central roll.
- Mikrobiota: Tarmens bakterieflora påverkar energiomsättningen och fettlagring.
Olika typer av kroppsfett #
Subkutant fett
- Lokaliseras under huden, främst runt höfter och lår.
- Mindre skadligt ur ett metaboliskt perspektiv.
Visceralt fett
- Ansamlas runt bukorgan som lever och bukspottskörtel.
- Kopplat till ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, typ 2 diabetes och metabola syndromet.
Ektopiskt fett
- Fett som lagras på otypiska platser, exempelvis blodkärl och hjärta.
- Har en negativ effekt på organfunktion och bidrar till metabola störningar.
Fettfördelningens dynamik #
Vid positiv energibalans lagras fett initialt som subkutant fett. När utrymmet under huden blir otillräckligt kan fett förflyttas till buken och bilda visceral fetma. Vid ytterligare överskott kan fett lagras som ektopiskt fett i blodkärl och organ. Exakt vilka mekanismer som styr dessa processer är ännu inte helt klarlagda.
Fetma och miljöfaktorer #
Miljöns roll i fetmaepidemin
Fetma är starkt kopplad till modern livsstil och urbanisering, som har lett till en ökad konsumtion av raffinerade kolhydrater, ohälsosamma matvanor och minskad fysisk aktivitet. Stress, sömnbrist och exponering för kemiska föroreningar bidrar också till viktuppgång.
Historisk kontext
Under 1900-talet minskade dödligheten i infektionssjukdomar, vilket resulterade i ökad livslängd. Samtidigt steg förekomsten av kroniska sjukdomar som fetma, typ 2 diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. Detta skifte beror på förändrade levnadsvanor, ökat kaloriintag och minskad fysisk aktivitet.
Kostens roll
I västerländska samhällen har matens näringsinnehåll förändrats dramatiskt. Ökad konsumtion av kolhydrater, fett, läskedrycker och större portioner har bidragit till den växande fetmaepidemin. Även om vissa läkemedel kan orsaka viktuppgång, står dessa för en minimal del av problemet.
Kroppens energiomsättning #
Reglering av energibalans och kroppsvikt
Kroppen har sofistikerade mekanismer för att upprätthålla energibalans över både korta och långa tidsperioder, trots variationer i energiintag och energiförbrukning. Ett komplext samspel mellan arv och miljö reglerar dessa processer, vilka involverar flera organ, däribland hjärnan, mag-tarmkanalens mikrobiota, fettvävnaden, magsäcken och bukspottskörteln.
Hjärnans roll i energireglering #
Hypotalamus och hippocampus
Hjärnans hypotalamus och hippocampus spelar en central roll i regleringen av ämnesomsättning och energibalans. Hypotalamus skickar signaler via det autonoma nervsystemet och hormoner, vilka påverkar organ som hjärta, lever, njurar, fettvävnad och bukspottskörteln.
Leptin och dess roll i fetma
Ett nyckelhormon i detta system är leptin, som reglerar energibalansen genom att signalera till hypotalamus. Vid fetma och typ 2-diabetes utvecklar kroppen leptinresistens, vilket innebär att hjärnan inte registrerar de höga energinivåerna i kroppen. Detta leder till fortsatt lagring av överskottsenergi som fettvävnad. Studier har visat att leptinresistens, precis som insulinresistens, är en central mekanism vid utveckling av fetma och typ 2-diabetes.
Effekter av negativ energibalans #
Positiva fysiologiska förändringar
När kroppen befinner sig i negativ energibalans, det vill säga att energiintaget är lägre än energiförbrukningen, bryts fettvävnad och sockerdepåer ner för att tillgodose kroppens energibehov. Studier visar att negativa energibalans utlöser positiva fysiologiska förändringar i kroppen, även om dessa inte alltid syns på vikten.
Långvariga effekter av viktminskning
Även efter att en person har uppnått viktminskning kvarstår flera fysiologiska förändringar i kroppen, inklusive hjärnan. Dessa förändringar skiljer sig från dem som ses hos individer som aldrig varit överviktiga, men deras långsiktiga betydelse är ännu inte helt klarlagd.
Fetma och energilagring #
Skillnader i energilagring
Personer med övervikt och fetma verkar ha en förstärkt förmåga att lagra överskottsenergi, både som fettvävnad och i sockerdepåer i muskelceller. Detta kan vara en bidragande orsak till att det är svårt att bryta cykeln av viktökning.
Fettoxidation och metabolism
Vid energiunderskott förbränns lagrad fettvävnad genom oxidationsprocesser för att möta kroppens energibehov. Denna förmåga att mobilisera fettreserver är central för att bibehålla energibalans och vitala funktioner.
