Patientrelaterade hinder #
- Rädsla för hypoglykemi: Många patienter oroar sig för de potentiellt allvarliga konsekvenserna av lågt blodsocker.
- Rädsla för nålar och smärta: En vanlig orsak till avhållsamhet från insulinbehandling.
- Bristande självförtroende: Känslan av otillräcklig förmåga att hantera behandlingen.
- Självskuld och förlust av kontroll: Patienter kan känna sig ansvariga för sin sjukdom och uppleva att insulin symboliserar ett misslyckande.
- Social stigma: Rädsla för att bli dömd eller ifrågasatt av omgivningen.
- Motstånd baserat på myter och missuppfattningar: Till exempel felaktiga uppfattningar om insulinets roll i sjukdomens förlopp.
- Dålig följsamhet: Otillräcklig motivation att följa behandlingsplanen.
Livsstilshinder #
- Tidskrävande och obekvämt: Daglig hantering av insulin kan uppfattas som störande för det dagliga livet.
- Reseproblem: Svårigheter att transportera och förvara insulin på ett säkert sätt.
Fysiska och mentala hinder #
- Nedsatt minne eller kognitiv förmåga: Särskilt vanligt hos äldre patienter.
- Sensoriska och motoriska begränsningar: Problem med syn, hörsel eller finmotorik kan påverka förmågan att hantera insulin korrekt.
- Inlärningssvårigheter eller låg läs- och räkneförmåga: Dessa faktorer kan försvåra förståelsen av behandlingen.
Särskilda patientgrupper #
Barn
- Rekommendation: Användning av kortare nålar (4–5 mm) minskar smärta och ökar följsamheten.
- Smärthantering: Lyft av huden vid injektion kan minska smärta. För att minska rädslan hos yngre barn kan man använda kreativa strategier som att demonstrera på en leksak eller annan visuell hjälp.
- Teamarbete: Emotionellt och psykologiskt stöd från ett multidisciplinärt team är avgörande. Utbildning bör inkludera föräldrar, vårdgivare och lärare.
Gravida
- Självövervakning av blodsocker: Viktigt särskilt under första trimestern, då hypoglykemi är vanlig på grund av hyperemesis gravidarum.
- Teknik: Vid bukinjektioner ska hudvecken lyftas för att undvika injektion i muskellagret.
Äldre patienter
- Bedömning av förmåga: Noggrann utvärdering av manuell förmåga, kognition, syn och hörsel krävs både före och under behandlingen för att säkerställa att patienten kan hantera självadministrering av insulin.
Patienter med syn-, hörsel- eller motoriska begränsningar
- Hjälpmedel:
- För synnedsatta: Förstoringsglas och insulinpennor med klickljud för varje enhet är användbara.
- För motoriska begränsningar: Förfyllda sprutor kan förberedas av vårdgivare.
- För hörselnedsättning: Undervisning bör ske i en lugn miljö med bra belysning för att underlätta läppläsning. Utbildaren bör tala långsamt och tydligt med normal intonation.
