Den 85:e upplagan av American Diabetes Association’s (ADA) Scientific Sessions pågick från 20–23 juni 2025 i Chicago. Ungefär 11000 deltagare från hela världen var på plats när den senaste forskningen inom diabetes, metabola syndromet och obesitas presenterades. Som förväntat präglades konferensen av obesitasrelaterade ämnen men därutöver presenterades flera stora framsteg på andra områden. Bland de mest spektakulära resultaten finns FORWARD-studien, som demonstrerade ett potentiellt genombrott för typ 1 diabetes. Nedan följer ett litet urval av resultaten som presenterades.

Månatlig injektion av MariTide (Maridebart Cafraglutide) för behandling av obesitas

I denna fas 2-studie undersöktes effekten av maridebart cafraglutide (MariTide), ett långverkande peptid–antikroppskonjugat som kombinerar GLP-1-receptoragonism med GIP-receptorantagonism, för behandling av obesitas, med eller utan samtidig typ 2-diabetes. Studien var dubbelblindad, randomiserad, placebokontrollerad och inkluderade elva behandlingsgrupper uppdelade i två kohorter: en grupp med obesitas utan diabetes och en med obesitas och typ 2-diabetes.

Totalt inkluderades 592 deltagare: 465 utan diabetes (genomsnittligt BMI 37.9) och 127 med typ 2-diabetes (BMI 36.5). Deltagarna fick olika doser av MariTide subkutant var fjärde eller var åttonde vecka, med eller utan doseskalering, alternativt placebo. Den primära effektvariabeln var viktförändring från baseline till vecka 52.

Bland deltagare utan diabetes var viktminskningen med MariTide −12.3 % till −16.2 %, jämfört med −2.5 % med placebo. I gruppen med typ 2-diabetes var motsvarande siffror −8.4 % till −12.3 % jämfört med −1.7 % med placebo. Gastrointestinala biverkningar var vanliga, men förekom i lägre grad vid doseskalering eller lägre startdos. Inga allvarliga säkerhetssignaler noterades.

MariTide är en innovativ behandling men dess roll i behandlingsarsenalen återstår ännu att utröna. En tydlig fördel är den månatliga doseringen, men för närvarande utvecklas (på flera håll) månatliga beredningar även för semaglutid och tirzepatid.

FORWARD: Stamceller för behandling av typ 1 diabetes

I denna spektakulära fas 1–2-studie undersöktes säkerhet och effektivitet för zimislecel (tidigare VX-880), en allogen stamcellsderiverad, fullt differentierad ö-cellsbehandling, för personer med typ 1-diabetes. Studien inkluderade 14 deltagare: två i del A och tolv i delarna B och C. Deltagarna i del A fick en halv dos (0,4×10⁹ celler) av zimislecel via en infusion i portavenen, med möjlighet till en andra halv dos inom två år. Deltagarna i delarna B och C fick en full dos (0,8×10⁹ celler) som en infusion. Alla deltagare fick immunosuppressiv behandling.

Vid baslinjen hade alla 14 deltagare odetekterbara nivåer av C-peptid, vilket indikerar avsaknad av endogen insulinproduktion. Efter infusionen av zimislecel uppvisade samtliga deltagare detekterbara nivåer av C-peptid. Bland de tolv deltagarna i B och C var samtliga fria från allvarliga hypoglykemiska händelser och hade ett HbA1c-värde under 7 % mellan dag 90 och 365. Dessutom uppnådde tio av dessa tolv deltagare (83 %) insulinoberoende vid dag 365, vilket innebär att de inte längre behövde exogent insulin. Två dödsfall inträffade: ett till följd av meningit och ett på grund av svår demens med agitation relaterad till tidigare neurokognitiv försämring.

Studien är ett potentiellt genombrott för behandling av typ 1 diabetes, även om det återstår att genomföra större studier med längre uppföljning.

ACHIEVE-1: Orforglipron vid tidig typ 2 diabetes

I denna fas 3-studie undersöktes effekt och säkerhet för orforglipron, en oral, icke-peptid GLP-1-receptoragonist, hos vuxna med typ 2-diabetes som behandlades enbart med livsstilsförändringar (kost och motion). Studien inkluderade 559 deltagare med ett genomsnittligt HbA1c-värde på 8.0 % (64 mmol/mol) vid studiens start. Deltagarna randomiserades till 3 mg, 12 mg eller 36 mg orforglipron, eller placebo, en gång dagligen under 40 veckor.

Resultaten visade att alla tre doser av orforglipron signifikant sänkte HbA1c jämfört med placebo. Den genomsnittliga minskningen av HbA1c var −1.24 procentenheter för 3 mg, −1.47 procentenheter för 12 mg och −1.48 procentenheter för 36 mg, jämfört med −0.41 procentenheter för placebo. Dessutom uppnåddes en genomsnittlig viktminskning på −4.5 % med 3 mg, −5.8 % med 12 mg och −7.6 % med 36 mg, jämfört med −1.7 % med placebo.

Vanliga biverkningar var milda till måttliga gastrointestinala besvär. Ingen allvarlig hypoglykemi rapporterades. Andelen deltagare som avbröt behandlingen var mellan 4.4 % och 7.8 % för orforglipron och var 1.4 % för placebo.

Orforliglipron är således en potent per-oral GLP-1-receptoragonist, med mycket god effekt på HbA1c och övervikt.

GLORY-1: Mazdutide för behandling av övervikt och obesitas

I GLORY-1 undersöktes effekten av mazdutid, en veckovis injicerad dubbelagonist som kombinerar GLP-1- och glukagonreceptoraktivering, på vuxna med övervikt eller obesitas. Studien var en placebokontrollerad fas 3-studie där 610 deltagare mellan 18 och 75 år, med BMI ≥28, eller ≥24 med viktrelaterad samsjuklighet. Grupperna var som följer: 4 mg mazdutid, 6 mg mazdutid, eller placebo under 48 veckor.

Vid vecka 32 hade deltagare som behandlades med 4 mg mazdutid i genomsnitt minskat sin kroppsvikt med 10.1 % och de som fått 6 mg hade minskat med 12.6 %. Vid vecka 48 hade viktminskningen fortsatt: −11.0 % i 4 mg-gruppen och −14.0 % i 6 mg-gruppen. Nästan hälften av deltagarna i 6 mg-gruppen hade då minskat sin vikt med minst 15 %, jämfört med 2% i placebogruppen.

Få deltagare avbröt behandlingen på grund av biverkningar: 1.5 % i 4 mg-gruppen, 0.5 % i 6 mg-gruppen och 1.0 % i placebogruppen.

Sammanfattningsvis visade GLORY-1 att mazdutid ger signifikant och kliniskt relevant viktminskning hos vuxna med övervikt eller fetma, med en god tolerabilitet och potential som ett nytt behandlingsalternativ.

REDEFINE 2: Cagrilintide–Semaglutide (CagriSema) för vuxna med övervikt eller obesitas och typ 2 diabetes

I REDEFINE 2-studien undersöktes effekten av en kombination av cagrilintid och semaglutid (sammantaget kallad CagriSema) hos vuxna med typ 2-diabetes och samtidig övervikt eller obesitas. Studien omfattade 1206 patienter med ett BMI på 27 eller högre samt ett HbA1c mellan 7%–10 %. Deltagarna delades in i två grupper: 904 fick behandling med CagriSema (2.4 mg cagrilintid + 2.5 mg semaglutid) en gång i veckan i 68 veckor, och 302 fick placebo.

Resultaten visade att patienter som fick CagriSema gick ner i genomsnitt 13.7 % i kroppsvikt, jämfört med 3.4 % i placebogruppen. Dessutom nådde en större andel patienter i behandlingsgruppen kliniskt relevanta viktnedgångsmål på 5 %, 10 %, 15 % och 20 %. Blodsockerkontrollen förbättrades också markant: 73.5 % i CagriSema-gruppen nådde ett HbA1c ≤6.5 %, jämfört med 15.9 % i placebogruppen.

Biverkningar rapporterades i form av gastrointestinala symtom (t.ex. illamående, diarré), vilket var vanligt (72.5 % i behandlingsgruppen jämfört med 34.4 % i placebogruppen) men dessa var i regel milda till måttliga och övergående.

Sammanfattningsvis visade CagriSema på en kraftfull viktminskande och blodsockersänkande effekt hos personer med typ 2-diabetes och övervikt, vilket gör behandlingen till ett mycket lovande framtida alternativ inom obesitas- och diabetesvården.

REDEFINE 1: Cagrilintide–Semaglutide (CagriSema) för vuxna med övervikt eller obesitas (utan typ 2 diabetes)

I fas 3a-studien REDEFINE 1 utvärderades CagriSema hos vuxna (utan diabetes) med övervikt eller obesitas. Totalt inkluderades 3417 deltagare med ett BMI på ≥30, eller ≥27 med minst en obesitasrelaterad komplikation. Deltagarna randomiserades till fyra grupper: CagriSema (semaglutid 2.4 mg + cagrilintid 2.4 mg), semaglutid 2.4 mg, cagrilintid 2.4 mg eller placebo. Alla grupper fick även livsstilsråd. Behandlingstiden var 68 veckor.

Deltagarna som fick CagriSema i genomsnitt minskade sin kroppsvikt med 20.4 %, jämfört med 3.0 % i placebogruppen.

Vanliga biverkningar var gastrointestinala och omfattade illamående, kräkningar, diarré, förstoppning och buksmärta. Dessa förekom hos 79.6 % i CagriSema-gruppen och 39.9 % i placebogruppen. Biverkningarna var överlag milda till måttliga och övergående.

Sammanfattningsvis visar REDEFINE 1 att kombinationen av cagrilintid och semaglutid ger ungefär lika stor viktnedgång som tirzepatide 10 mg (Jastreboff et al).

BELIEVE: Bimagrumab + Semaglutid

Förlust av muskelmassa – så kallad lean mass – anses vara ett betydande problem i samband med behandling med inkretiner (GLP-1-baserade läkemedel). Det har visat sig att en betydande andel av den förlorade kroppsmassan utgörs av muskelmassa, ibland upp till 40 %. Detta kan få negativa konsekvenser för ämnesomsättning, fysisk funktion och långtidsprognos, särskilt hos äldre personer eller patienter med redan nedsatt muskelstyrka. Därför pågår forskning med fokus på att bevara, eller till och med öka, muskelmassan under behandling.

BELIEVE (studie i fas 2b) utvärderade kombinationen av bimagrumab och semaglutid hos vuxna med övervikt eller obesitas. Bimagrumab är en monoklonal antikropp som riktar sig mot activin type II-receptorer och stimulerar muskelbevarande och muskeltillväxt. Totalt deltog 507 personer som fick semaglutid som veckovisa injektioner och/eller bimagrumab som intravenösa infusioner vid specifika tillfällen under 40 veckor.

Kombinationen bimagrumab + semaglutid ledde till signifikant större viktminskning, fettförlust och reduktion av visceralt fett jämfört med enbart semaglutid eller bimagrumab. Av den totala viktminskningen i kombinationsgruppen utgjorde 92.8 % förlorad fettmassa, jämfört med 71.8 % med enbart semaglutid. Dessutom ökade andelen lean mass med 2.5 % hos dem som fick enbart bimagrumab, vilket tyder på att muskelmassa inte bara kan bevaras utan också utvecklas.

Araz Rawshani, MD, PhD
Specialistläkare kardiologi, Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Docent, Institutionen för Medicin, Sahlgrenska Akademin

Jävsförhållanden: Araz Rawshani har erhållit föreläsningsarvoden och/eller konsultarvoden från Novo Nordisk, Sanofi, Medtronic, AstraZeneca, men inte i samröre med ovanstående.