Vad är nedsatt insulinkänslighet (insulinresistens)?

Insulinresistens – om nedsatt insulinkänslighet, orsaker,  komplikationer och behandling

Vad är insulin?

Insulin är essentiellt för liv. Det är ett hormon som är viktigt för ämnesomsättningen. Att veta vad insulin är, hur det fungerar och hur det påverkar din kropp är viktigt för din hälsa.

Alldeles intill magsäcken finns ett organ som heter bukspottskörteln (pankreas), där produceras hormonet insulin som sedan frisätts från en unik celltyp. Hormonet insulin produceras av specialiserade celler i kroppen som kallas beta-celler.

Dessa celler finns utspridda i små ”cellöar” i bukspottskörteln som kallas för Langerhanska cellöar där de förekommer ihop med 4 andra intressanta celltyper. Enligt forskning finns det alltså 5 typer av celler i de Langerhanska cellöarna och de kallas för beta-, alfa-, delta-, epsilon- och PP-celler.

Mikroanatomi i Langerhanska cellöar:

Celltyp	Andel av Langerhansk cellö	Hormon som frisätts
Alfa-cell	20 %	Glukagon
Beta-cell	70 %	Insulin
Delta-cell	< 10 %	Somatostatin
Epsilon-cell	< 1%	Ghrelin
PP-cell (gamma)	< 5%	Pankreatisk polypetid

Frisättningen av hormonet insulin beror på nivåerna av blodsocker och även andra hormonet. Hos en frisk individ regleras insulinfrisättningen väldigt noggrant så att kroppen balanserar sitt blodsocker.

Vad gör insulin?

Insulin är ett hormon som gör det möjligt för kroppens skelettmuskler, fettvävnad och lever att absorbera det socker som finns i blodet. Socker (glukos) fungerar som energi för cellerna eller så kan det omvandlas till blodfetter när det behövs.

Insulin är ett hormon som påverkar andra viktiga processer utöver blodsockermetabolismen, till exempel nedbrytningen av fett och protein. Insulinutsöndringen stimuleras även till viss del av aminosyrakoncentrationen i blodet. Studier visar att insulin frisätts precis i samband eller kanske även kort innan födeintag.

Hur frisätts inuslin:

Insulin frisätts i två olika faser. Den första fasen är snabb och triggas enkelt av stigande blodsockernivåer, insulinfrisättning varar i ungefär 10 minuter. Den andra fasen är mer ihållande, långsam frisättning som inte är beroende av glukosnivåerna, den sorts frisättningen pågår i timmar.

Beta-cellen kallas för en ”termostat” eftersom att den registrerar nivåerna av blodsocker i kroppen genom att absorbera socker (glukos) från blodet. Detta absorberas och omvandlas till energi, när energinivåerna stiger i beta-cellen så ackumulerar två ämnen, kalium och kalcium. När dessa ämnen når en viss nivå i cellen så frisätts insulin som svar eftersom detta indikerar höga energinivåer i kroppen.

Även insulinfrisättningen från våra beta-celler är drabbad vid insulinresistens. Beta-cellen blir sämre på att registrera vad nivåerna av blodsocker är och kan därför inte balansera insulinfrisättningen.

Vad gör glukagon?

Glukagon frisätts från alfa-cellen i de Langerhanska cellörna och dess syfte är att öka sockernivåerna i blodet men även fettsyranivåerna. Glukagon kallas för ett katabolt hormon och har motsatt effekt till insulin eftersom det höjer blodsockernivåerna.

Glukagon stimulerar levern till att konvertera glykogen till glukos. Glukagon potentierar alltså glukoneogenesen och glykogenesen. Glukagon reglerar även blodsockerproduktionen genom en process som heter lipolysen på medicinskt språk.

Hur frisätts glukagon:

Låga blodsockernivåer leder till frisättningen av glukagon (hypoglykemi). En variant av adrenalin (epinefrin) stimulerar till frisättningen, aminosyror och vissa andra hormoner från mag-tarmkanalen. Vilka andra hormoner reglerar frisättningen av glukagon.

Utöver insulin och glukagon så frisätts ett annan hormon från de Langerhanska cellörna som kallas somastatin -Hormonet somastatin bromsar frisättningen av glukagon.

Vad gör somastatin, ghrelin och pankreatisk polypeptid?

Somastatin frisätts från delta-cellen och dess uppgift är att minska frisättningen av insulin och glukagon. Ghrelin är ett mättnadshormon eftersom det leder till hunger när det frisätts, när kroppen vill höja blodsockernivåern kan den göra dig hungrig för efter födointag stiger nivåerna av blodsocker. Frisättningen av panreatisk polypeptid leder till minskad magsäckstömning och utsöndringen av magsaft.

Vad är nedsatt insulinkäsnlighet (insulinresistens)?

En grundläggande rubbning hos personer med typ 2 diabetes är insulinresistens. Detta tillstånd innebär att kroppens celler reagerar sämre på insulin och det leder till minskat upptag av socker från blodet (glukos).

Nästan 90 % av alla patienter med typ 2 diabetes uppvisar insulinresistens och vanligtvis föregår detta tillstånd typ 2 diabetes rent tidsmässigt. Insulinresistens ses både vid prediabetes, nedsatt glukostolerans, fetma, övervikt och metabola syndromet.

På molekylär nivå innebär detta tillstånd flera patologiska förändringar. Insulinreceptorn är en receptor som finns i flera av kroppens olika celler och det verkar som att receptorn och dess subenheter försämras, dessutom sker förändringar inuti cellen som gör att de blir mindre känsliga för insulin. Det krävs alltså högre koncentrationer insulin i blodet för att orsaka normala biologiska reaktioner, över tid blir insulinkänsligheten sämre och även reserverna av hormonet insulin tar slut i bukspottskörteln.

Vad karaktäriserar insulinresistens?

Det finns framförallt tre viktiga kriterier för att en individ skall anses lida av insulinresistens.

1. Förhöjda nivåer av en särskild sorts blodfetter

Fria fettersyror leder oftast till andra rubbningar i blodfettsbilden, med lägre nivåer utav det ”bra” blodfetterna (HDL-kolesterol) samt förhöjda nivåer av triglycerider som är bundet till högre risk för hjärt-kärlsjukdomar. Överlag stiger alltså nivåerna för olika blodfetter hos personer med insulinresistens.

En intressant hypotes är att förhöjda nivåerna av fria fettsyror orsakar förgiftning (lipotoxocotet) i beta-cellen som troligtivs försämrar produktionen och bidrar ytterligare försämrad blodsockermetabolismen.

2. Förhöjda nivåer av blodsocker

Ett klassiskt fynd hos personer med insulinresistens är att de har förhöjda nivåer av blodsocker (hyperglykemi). Detta leder till ökad risk för diabetes-relaterade komplikationer.

3. Förhöjda nivåer av insulin i blodet

Som kompensation för den nedsatta insulinkänsligheten ute i kroppens vävnader så frisätter bukspottskörteln mer insulin, detta leder på sikt till försämrad frisättning av hormonet eftersom reserverna tar slut, hormonet kan inte produceras i all evighet eftersom beta-cellerna har dålig regenerationsförmåga. Vissa menar även att förhöjda insulinnivåer har negativa effekter på blodkärlen.

Hur kan man diagnostisera insulinresistens?

• Fastande insulinnivåer i blodet
• Glukosbelastningstest (OGTT) som innebär att man registrerar blodsocker vid fastande och sedan 2h efter sockerintag (75 mg)
• Gold standard metoden är en metod som kallas ”hyperinsulinemisk euglykemisk clamp”
• Två andra kända metoder är beräkningen av något som kallas HOMA-IR och HOMA-BETA

HOMA är ett begrepp för en formel som beräknar antingen insulinresistens ute i kroppens vävnader alternativt graden av dysfunktion i beta-cellerna.

Symptom och kliniska fynd

• Individer med nedsatt insulinkänslighet är oftast överviktiga eller har påtagligt med central bukfetma.
• Ofta högt blodtryck eller blodfettsrubbningar.
• Dålig blodsockermetabolism (fetma, prediabetes, nedsatt glukostolerans)
• Oftast finns det inga tydliga symptom
• Långvarig trötthet
• Förekommer ofta hos individer med etablerad hjärt-kärlsjukdom
• Vissa forskningsstudier visar att blodet har större tendens till att levra (koagulera) hos personer med insulinresistens.
• Ärftlighet för typ 2 diabetes
• Över 45 års ålder är en riskfaktor
• Metabola syndromet – höga blodfetter (LDL-C), låga nivåer av de goda blodfetterna (HDL-C), förhöjda tryglycerider, högt blodtryck, central bukfetma med eller utan hjärt-kärlsjukdom
• Polycystisk ovariesyndrom (PCOS)
• Förhöjda kortikosteroider (Kortisonbehandling, Cushing’s syndrome)
• Ökad urinering

Kompletterande blodprover för utredning av nedsatt insulinkänslighet

• Ett blodprov som heter C-peptid, fastande blodsocker (fP-glukos), långtidsblodsocker (HbA1c)
• Blodfetter, njurfunktion, blodtryck och rökvanor
• Symptom eller tecken som vid etablerad hjärt-kärlsjukdom

Viktiga orsaker till utvecklingen av insulinresistens

• Stillasittande livsstil
• Diet
• Arvsmassan (genetik)
• Miljö

Insulinresistens leder i sin tur till fetma genom flera olika sätt, exempelvis inflammation.

Hur behandlar man nedsatt insulinkänslighet (insulinresistens)?

Livsstilsförändringar

Ökad motion och förbättrad diet är en central hörnsten i behandlingen för insulinresistens. Detta utgör basen i all behandling av tillståndet. Detta kan bromsa både utvecklingen av insulinresistens och typ 2 diabetes.

Läkemedel mot nedsatt insulinkänslighet

Metformin anses förbättra insulinresistens med ca 20 %. Effekten beror framförallt på minskad sockerproduktion från levern. Behandlingen lämpar sig väl för överviktiga personer med eller utan typ 2 diabetes. Många tolererar inte metformin pga mag-tarmbiverkningar. Risken för biverkningar minskar om man ökar dosen långamt.

Glitazoner har visat sig minskar halten fett i levern vilket troligtvis minskar insulinresistensen i kroppen, en del i tillståndet insulinresistens är att leverns förmåga att känna av nivåerna av insulin i bloder försämras, detta kallas hepatisk insulinresistens (leverns insulinresistens). Medicinen binder till en receptor inuti cellkärnorna som sedan aktiverar en gen som är inblandad i socker- och blodfettsmetabolismen. Kroppens olika celler blir bättre på att absorbera socker.

Övrig behandling

En multifaktoriell riskfaktor kontroll är de bästa för personer med metabola sjukdomar.

• Blodtrycket skall ligga inom intervallet 135 i systoliskt och 80 i diastoliskt (135/80).
• Behandla höga blodfetter med blodfettssänkande behandling (statiner) med målnivå <2.5 mmol/L för LDL-C.
• Skydda njurarna med bra blodtryckssänkande behandling (ACE-hämmare eller ARB).
• Det är fortfarande diskussion om blodförtunnande som primärprofylax för patienter med typ 2 diabetes.