Varje år presenterar European Heart Journal (EHJ) de tio viktigaste vetenskapliga artiklarna inom området för diabetes och hjärt-kärlsjukdomar. EHJ är den officiella publikationen för European Society of Cardiology (ESC) och världsledande forskare samlas för att belysa vilka artiklar som haft störst betydelse under året som gått. Dr Aidin Rawshani, som är medgrundare till Diabetes.nu, har lett den forskargrupp som vunnit en av dessa top 10-placeringar.

Forskning från Sverige bland top 10

En av top-10 artiklarna under året kommer från den forskargrupp som leds av Dr Aidin Rawshani, som är medgrundare och skribent på Diabetes.nu. Artikeln, med titeln ”Twenty years of cardiovascular complications and risk factors in patients with type 2 diabetes: a nationwide Swedish cohort study”, är publicerad i Circulation.

Sammanfattning av de 10 viktigaste studierna

Riktlinjer för hjärt-kärlsjukdomar och diabetes

De europeiska riktlinjerna för kardiologi 2023 lägger stor vikt vid två huvudområden: att identifiera patienter med hjärt-kärlsjukdom och typ 2-diabetes, samt att upptäcka diabetes hos patienter med kronisk njursjukdom. Dessa riktlinjer är fundamentala för handläggning av hjärt-kärlsjukdom och diabetes.

Screening av hjärt-kärlsjukdom hos individer med diabetes

Det är nu rekommenderat att alla patienter med hjärt-kärlsjukdom genomgår screening för att upptäcka diabetes. Detta görs genom att mäta nivåerna av fastande plasmaglukos och/eller glykerat hemoglobin (HbA1c) i blodet.

• Fastande plasmaglukos är ett blodprov som mäter din blodsockernivå efter att du har fastat (inte ätit) i minst 8 timmar. Det är ett vanligt sätt att testa för diabetes.
• Glykosylerat hemoglobin (HbA1c) avser en del av hemoglobinet i ditt blod som har socker bundet till sig, vilket ger en bild av din genomsnittliga blodsockernivå över de senaste 2 till 3 månaderna.

Screening av diabetes hos individer med hjärt-kärlsjukdom

Likaså, alla med diabetes bör regelbundet kontrolleras för tecken på aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom (sjukdomar där plack byggs upp i artärerna) och hjärtsvikt (ett tillstånd där hjärtat inte pumpar blod som det ska).

• Aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom (ASCVD) inkluderar tillstånd som hjärtinfarkt och stroke, orsakade av förträngningar i artärerna.
• Hjärtsvikt innebär att hjärtat inte kan pumpa blod effektivt, vilket kan leda till trötthet och andnöd.

Kronisk njursjukdom och diabetes

Dessutom rekommenderas att personer med diabetes regelbundet testas för tecken på kronisk njursjukdom. Detta görs genom att mäta den uppskattade glomerulära filtrationshastigheten (eGFR), vilket indikerar hur väl njurarna filtrerar avfall från blodet, och albuminuri, vilket är förhållandet mellan albumin (ett protein) i urin och kreatinin, ett avfallsprodukt. Kronisk njursjukdom kan leda till allvarliga hälsoproblem och påverka hur väl kroppen rensar avfall och extra vätska.

Dessa riktlinjer understryker vikten av tidig upptäckt och hantering av dessa tillstånd för att förbättra patienternas livskvalitet och minska risken för allvarliga komplikationer.

Uppskattning av risken för komplikationer hos individer med typ 2-diabetes

Typ 2-diabetes är en långvarig sjukdom som påverkar hur kroppen hanterar glukos, en typ av socker, i ditt blod. Personer med typ 2-diabetes har en ökad risk för att utveckla flera hälsoproblem, särskilt hjärt-kärlsjukdomar, vilket inkluderar hjärtinfarkt och stroke.

Introduktion av SCORE2-Diabetes Riskmodell

I en av de tio mest framstående studierna presenteras en ny riskmodell känd som SCORE2-Diabetes. Denna modell är utvecklad för att beräkna 10-års risken för dödliga och icke-dödliga hjärtinfarkter och stroke hos patienter med typ 2-diabetes.

• Hjärtinfarkt inträffar när blodflödet till en del av hjärtat blockeras länge nog för att en del av hjärtmuskeln skadas eller dör.
• Stroke uppstår när blodflödet till en del av hjärnan avbryts eller minskar, vilket förhindrar att hjärnvävnaden får syre och näring. Detta kan leda till att hjärnceller börjar dö inom några minuter.

Nya riktlinjer och behandlingsstrategier

Dessa riktlinjer markerar en viktig utveckling med fokus på att använda blodsockersänkande läkemedel som har visat sig vara fördelaktiga eller säkra för hjärt-kärlhälsan. Det innebär en omprövning av behandlingsstrategin för patienter med typ 2-diabetes genom att byta ut läkemedel som saknar bevisad fördel för hjärtat till de som gör det, såsom:

• Natrium-glukos kotransportör 2-hämmare (SGLT2i): En klass av läkemedel som fungerar genom att förhindra återupptagning av glukos i njurarna, vilket leder till att mer glukos utsöndras genom urinen.
• Glukagonliknande peptid-1 receptoragonister (GLP-1 RA): Dessa läkemedel efterliknar effekten av det naturliga hormonet GLP-1, vilket ökar insulinutsöndringen i svar på höga blodsockernivåer och minskar hunger.

Genom att använda dessa läkemedel med etablerad fördel för hjärt-kärlhälsan hoppas man förbättra livskvaliteten för patienter med typ 2-diabetes och minska risken för allvarliga komplikationer. Dessa riktlinjer understryker vikten av att välja rätt läkemedel för patienter med typ 2-diabetes för att inte bara hantera blodsockernivåer utan också för att skydda hjärtat.

Typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom

Personer med typ 2-diabetes har inte bara en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar men även för kronisk njursjukdom, ett tillstånd där njurarna gradvis förlorar sin funktion över tid. För att effektivt hantera dessa risker och förbättra patienternas hälsa och livskvalitet har nya riktlinjer utfärdats.

Rekommendationer för att minska riskerna

För att minska risken för hjärt-kärlsjukdomar och njursvikt hos patienter med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom, innehåller riktlinjerna flera viktiga rekommendationer:

• Statinbaserade regimer: Statiner är läkemedel som används för att sänka kolesterolnivåerna i blodet. Genom att minska dessa nivåer kan statiner hjälpa till att minska risken för hjärt-kärlhändelser, såsom hjärtinfarkt och stroke.
• Angiotensinomvandlande enzymhämmare (ACE-hämmare) eller angiotensinreceptorblockerare (ARB): Dessa läkemedel används för att behandla högt blodtryck och skydda njurarna genom att minska trycket i njurarnas blodkärl. Detta kan hjälpa till att förebygga eller sakta ner förlusten av njurfunktion.
• SGLT2-hämmare: Denna klass av läkemedel minskar blodsockernivåerna genom att främja utsöndringen av glukos via urinen. SGLT2-hämmare har också visat sig ha skyddande effekter på hjärtat och njurarna utöver deras förmåga att kontrollera blodsocker.
• Finerenone: Det är en nyare typ av läkemedel som tillhör klassen mineralokortikoidreceptorantagonister (MRA). Finerenone är speciellt utvecklat för att minska risken för njursviktprogression hos patienter med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom genom att minska inflammation och fibros i njurarna.
• Blodtryckssänkning: Att kontrollera och sänka högt blodtryck är avgörande för att minska risken för både hjärt-kärlsjukdomar och njursvikt. Högt blodtryck kan leda till skador på både hjärtat och njurarnas blodkärl, vilket förvärrar båda tillstånden.

Kardiometabola Riskfaktorer och Hjärt-kärlsjukdomar: En Svensk Studie

En omfattande epidemiologisk studie som använder data från den nationella svenska diabetesregistret och flera andra kvalitetsregister har analyserat trender inom hjärt-kärlsjukdomar såsom hjärtinfarkt, kranskärlssjukdom, stroke och hjärtsvikt. I studien ingår 679 072 personer med typ 2-diabetes jämfört med 2 643 800 matchade kontroller utan diabetes från perioden 2001 till 2019.

Utöver detta så analyserades betydelsen av kardiovaskulära riskfaktorer. I klinisk praxis använder vi olika målvärden för att styra val av behandling. Dessa målvärden baseras på forskning från kliniska läkemedelsprövningar, observationella studier och flera andra forskningsmetoder för att avgöra vilka nivåer som minimerar risken för framtida sjukdomar.

Studiens resultat visade en nedgång i insjuknandet för akut hjärtinfarkt, cerebrovaskulär sjukdom (sjukdomar i blodkärlen som försörjer hjärnan, dvs stroke), och hjärtsvikt (HF) bland personer med typ 2 diabetes. Dock noterades en stabilisering (en platå) i förekomsten av hjärtsvikt från cirka 2013 och fram till 2019.

Det var markant att individer med typ 2 diabetes hade en avsevärt högre förekomst av hjärt-kärlsjukdomar jämfört med deras matchade kontroller. Intressant nog antyder studien att kroppsmasseindex (BMI), som är ett mått på kroppsfett baserat på vikt och längd, ensamt kunde förklara över 30% av risken för att utveckla HF hos personer med T2D.

Denna studie understryker att även om frekvenserna för aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom (ASCVD) och hjärtsvikt generellt sett har minskat, har insjuknandet av hjärtsvikt bland personer med typ 2 diabetes stabiliserats under det senaste decenniet, utan motsvarande trend bland icke-diabetiker. Denna studie belyser vikten av att fortsätta utforska och adressera de specifika riskfaktorerna och deras påverkan på hjärt-kärlhälsan hos personer med typ 2 diabetes, för att ytterligare minska förekomsten av dessa allvarliga tillstånd.

SCORE2-Diabetes: En riskbedömningsmodell för hjärt-kärlsjukdomar hos personer med typ 2-diabetes

SCORE2-Diabetes kombinerar traditionella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar (CVD), såsom ålder, rökstatus, systoliskt blodtryck, totalt kolesterol, och högdensitetslipoprotein-kolesterol (HDL-kolesterol), med information specifik för diabetes, inkluderande ålder vid diabetesdiagnos, glykerat hemoglobin (HbA1c) och uppskattad glomerulär filtrationshastighet (eGFR).

Denna modell är avsedd för patienter mellan 40 och 69 år som inte lider av aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom (ASCVD) eller har allvarliga skador på målorgan.

Enligt SCORE2-Diabetes klassificeras patienterna i fyra riskkategorier: låg (<5%), måttlig (5% till <10%), hög (10% till <20%), och mycket hög risk (≥20%) för att utveckla hjärt-kärlsjukdomar. De senaste riktlinjerna rekommenderar att personer över 40 år med typ 2-diabetes (T2D), som inte har ASCVD eller allvarlig målorgan-skada, genomgår en riskstratifiering med SCORE2-algoritmen för att bättre identifiera och hantera deras risk för hjärt-kärlsjukdomar.

Påverkan av social Isolering och ensamhet på hjärt-kärlsjukdomar hos diabetespatienter

Denna studie lyfter fram de komplexa sambanden mellan sociala faktorer och hjärt-kärlsjukdomar (CVD), särskilt bland personer med diabetes. Genom att utforska effekterna av ensamhet och social isolering bidrar forskningen till vår förståelse av hur psykosociala faktorer kan påverka hälsan.

Social Isolering vs. ensamhet: distinkta eiskfaktorer

• Definitioner och skillnader: Studien gör en tydlig åtskillnad mellan social isolering och ensamhet. Social isolering beskrivs som faktiskt avstånd från sociala nätverk och brist på sociala kontakter. Ensamhet, å andra sidan, är den subjektiva upplevelsen av att känna sig ensam, vilket inte nödvändigtvis korrelerar med antalet sociala kontakter en person har. Det är denna känsla av missnöje med sina sociala relationer som särskiljer ensamhet från isolering.

Ensamhetens unika roll

• Ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar: Resultaten visar att ensamhet, till skillnad från social isolering, är direkt kopplad till en ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar bland diabetespatienter. Detta understryker vikten av att inte bara titta på den fysiska närvaron av sociala band, utan också på den subjektiva kvaliteten på dessa relationer.

Interaktion mellan ensamhet och riskfaktorkontroll

• Förstärkt negativ effekt: Forskarna upptäckte en signifikant interaktion mellan ensamhet och hur väl riskfaktorer för CVD kontrolleras. Det innebär att de negativa effekterna av ensamhet på risken för hjärt-kärlhändelser förvärras när andra riskfaktorer, såsom högt blodtryck eller dålig blodsockerkontroll, inte hanteras väl. Detta antyder att ensamhet kan förstärka de negativa effekterna av andra riskfaktorer.

Implikationer för vårdgivare

• Behovet av ökad medvetenhet: Resultaten pekar på ett brådskande behov för hälsovårdspersonal att inte bara adressera traditionella fysiska riskfaktorer utan också att vara uppmärksam på patienters psykosociala välbefinnande. Att känna igen och behandla ensamhet som en viktig riskfaktor för CVD kan vara avgörande för att förbättra hjärt-kärlhälsan hos sårbara patientgrupper.

Dapagliflozin: ett effektivt behandlingsalternativ för hjärtsvikt och perifer artärsjukdom

En omfattande patientnivå-metanalys av studierna DAPA-HF och DELIVER har utforskat effektiviteten och säkerheten av läkemedlet dapagliflozin, en SGLT2-hämmare, hos patienter med hög risk för hjärtsvikt (HF) samt de som lider av perifer artärsjukdom (PAD). Dessa studier ger ny insikt i behandlingen av två tillstånd som ofta drabbar individer med diabetes.

Huvudresultat från studierna

• Primära utfall: I båda studierna fokuserades på försämring av HF eller kardiovaskulär död som huvudmål, med amputation som en specifikt förutsatt säkerhetsbedömning. Resultaten visade att individer med PAD hade en högre frekvens av dessa negativa händelser jämfört med de utan PAD, men dapagliflozin gav en konsekvent fördel över båda grupperna.
• Amputationsrisk: Trots att amputationer var vanligare bland PAD-patienter, observerades ingen ökad risk för amputation med dapagliflozinbehandling jämfört med placebo. Detta bekräftar läkemedlets säkerhet och effektivitet för patienter med hög risk för hjärtsvikt, även bland dem med PAD.

Signifikansen av dapagliflozins roll

Denna analys stärker argumentet för dapagliflozins värde i behandlingen av högriskpatienter för hjärtsvikt, speciellt för de med samtidig PAD. Tidiga studier av SGLT2-hämmare hade lämnat vissa osäkerheter kring deras användning hos PAD-patienter på grund av bekymmer över amputationsrisker. Denna studie klargör att dapagliflozin kan erbjuda signifikanta fördelar utan att öka risken för amputation.

Utmaningar och möjligheter

Trots den uppenbara nyttan med SGLT2-hämmarbehandling förblir förskrivningsfrekvenserna låga, delvis på grund av missuppfattningar kring läkemedlets risker jämfört med dess fördelar. Denna studie och tidigare forskning visar att patienter med både HF och PAD lider av högre morbiditet, minskad livskvalitet och ökad risk för för tidig död. En stor majoritet av dessa patienter skulle potentiellt gynnas av SGLT2-hämmarbehandling.

Genombrott inom behandlingen av hjärtsvikt med bevarad utkastningsfraktion och fetma

2023 markerade ett framträdande år för medicinsk forskning, speciellt inom studier som undersökte effekterna av GLP-1 receptoragonister (GLP-1 RA), en klass av läkemedel som ursprungligen utvecklades för behandling av typ 2-diabetes men som nu visar lovande resultat inom andra områden, inklusive hjärt-kärlsjukdomar.

Fokus på fetmafenotypen i HFpEF

Inom spektrumet av hjärtsvikt med bevarad utkastningsfraktion (HFpEF) har forskningen identifierat flera fenotyper, varav fetmafenotypen – karaktäriserad av visceralt fett och insulinresistens – är särskilt utbredd. Denna fenotyp är associerad med både nedsatt fysisk funktion och försämrad livskvalitet, vilket pekar på ett akut behov av effektiv behandling.

Semaglutid som en ny behandlingsstrategi

Semaglutid, en GLP-1 receptoragonist, framstod som en potentiellt gynnsam behandlingsmetod för patienter med HFpEF och fetma. Genom dess positiva effekter på viktminskning, inflammation, och förbättring av kardiometaboliska riskfaktorer, erbjuder semaglutid en innovativ lösning på ett tidigare obehandlat område inom hjärtsjukvården.

Studien STEP-HFpEF

I studien STEP-HFpEF randomiserades 529 deltagare med HFpEF och ett kroppsmasseindex (BMI) över 30 kg/m2 till att antingen motta 2,4 mg semaglutid veckovis eller placebo under en period av 52 veckor. Resultaten var anmärkningsvärda, med signifikanta förbättringar i HF-relaterade symtom och fysiska begränsningar som mättes med Kansas City Cardiomyopathy Questionnaire, förbättrad gångförmåga testad genom 6-minuters gångtest, samt minskning av inflammation och kroppsvikt.

Betydelsen av framsteget

Dessa upptäckter signalerar ett viktigt steg framåt i behandlingen av den fetmarelaterade fenotypen av HFpEF. Det är dock viktigt att notera att studien STEP-HFpEF inte var inriktad på att mäta direkta kliniska händelser, vilket innebär att ytterligare forskning behövs för att fastställa om semaglutids positiva effekter också leder till en minskning av ’hårda’ slutpunkter som hjärtinfarkt eller död.

Framtidsperspektiv

Denna forskning öppnar dörrar för nya behandlingsmetoder för patienter med HFpEF och fetma, erbjuder hopp om förbättrad hantering av deras tillstånd, och understryker vikten av fortsatt forskning för att fullständigt utvärdera semaglutids långsiktiga effekter på hjärthälsa.