Ännu en milstolpe för semaglutid (Ozempic, Wegovy)
Typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom är ett betydande hälsoproblem i Sverige och resten av världen. Diabetes medför en dramatiskt ökad risk för njursvikt. Tidigare studier har visat att semaglutid, en GLP-1 receptoragonist, ger mycket effektiv viktminskning, förbättring av riskfaktorer (kolesterol, blodtryck, blodsocker) och minskar dessutom risken för hjärt-kärlsjukdom och död. Däremot har man tidigare inte klargjort om semaglutid kan förbättra njurfunktionen, eller minska risken för att njursvikt utvecklas och försämras. Detta har nu undersökts i en internationell studie där 3533 patienter med typ 2 diabetes och njursjukdom deltog.
Vad undersöktes i studien?
Studien utvärderade effekten av semaglutid på njursjukdom och kardiovaskulära händelser hos patienter med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom. Deltagarna randomiserades till att få antingen semaglutid 1,0 mg subkutant en gång i veckan eller placebo (dvs inget läkemedel). Man undersökte om semaglutid kunde minska risken för njursvikt, en minskning av eGFR med minst 50% från baslinjen, eller död orsakad av njur- eller hjärt-kärlsjukdom.
Vad är eGFR?
Estimerat GFR (eGFR) är en uppskattning av njurarnas förmåga att filtrera blod (dvs njurfunktion). Ju högre eGFR, desto bättre fungerar njurarna. I denna studien var patienter med typ 2 diabetes med om de hade eGFR mellan 50 ml/min och 75 ml/min. Normalt är eGFR >90 ml/min.
Vad visade studien?
Studien visade att behandling med semaglutid minskade risken för allvarlig njursjukdom med 24% jämfört med placebo. Dessutom minskade semaglutid risken för död av hjärt-kärlsjukdomar med 29% och den årliga minskningen av eGFR var mindre uttalad i semaglutidgruppen, vilket indikerar en långsammare försämring av njurfunktionen (dvs njurfunktionen är bevarad längre bland patienter som får semaglutid). Alla sekundära utfallsmått visade också fördelar med semaglutid, inklusive en 18% minskning av risken för allvarliga kardiovaskulära händelser och en 20% minskning av risken för död.
Grafen ovan visar förändringen i eGFR (njurfunktion) över tid för patienter som behandlats med semaglutid jämfört med placebo. eGFR är ett mått på njurfunktion, där högre värden indikerar bättre njurfunktion. Resultaten visar att semaglutidgruppen hade en långsammare minskning av eGFR över tid jämfört med placebogruppen. Detta indikerar att semaglutid effektivt bromsar nedgången i njurfunktion jämfört med placebo.
Grafen ovan visar andelen deltagare som drabades av sin första allvarliga njursjukdom över en period på 48 månader, i relation till behandling. Semaglutidgruppen (gul linje) hade färre deltagare som drabbades av allvarlig njursjukdom. Hazard-ratio (HR) är 0,76, vilket betyder att risken för allvarlig njursjukdom var 24% lägre för de som fick semaglutid jämfört med de som fick placebo.
Hur ska resultaten tolkas?
Resultaten av denna studie indikerar att semaglutid är en effektiv behandling för att minska risken för njursvikt och kardiovaskulära händelser hos patienter med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom. Detta kan leda till förbättrad livskvalitet och ökad överlevnad för denna högriskgrupp. Behandling med semaglutid bör övervägas tidigt (redan vid debut) efter diagnos av typ 2 diabetes.