Prediabetes – ett tyst tillstånd som oftast inte ger upphov till symptom, lär dig att känna igen de subtila tecknen på sjukdomen

Symptom och kliniska fynd

Personer med nedsatt insulinkänslighet (insulinresistens) utvecklar vanligtvis typ 2 diabetes om det pågår tillräckligt länge. Insulinresistens förekommer oftast i någon grad hos majoriteten av individerna med prediabetes och endast en liten andel av dessa personer vet om att de har sjukdomen.

Prediabetes är ett tyst tillstånd, så det är av ytterst vikt att tidigt upptäcka symptomen för att sedan gå på hälsokontroll om det finns misstanke om sjukdomen. Om du tror att du har prediabetes så borde du diskutera dina problem med din läkare.

Din läkare kommer sannolikt att ta blodprov på långtidsblodsocker (HbA1c) eller utföra ett oralt glukostolerans test (OGTT). HbA1c är en indikator på dina blodsockernivåer under de senaste två till tre månaderna, så det provet ger ofta en bättre övergripande bild än andra blodsockerkontroller. En HbA1c-nivå mellan ≥ 42 och < 48 mmol/mol indikerar prediabetes.

Prediabetes har generellt inga tecken eller symtom. Men när tillståndet är på väg att utvecklas mot diabetes, kan människor uppleva symptom som vid typ 2 diabetes, såsom ökad törst, frekvent urinering, suddig syn och trötthet. Exempelvis ses ett tillstånd som kallas acanthosis nigricans på medicinskt språk, vilket innebär mörkare hud på platser som nacke, armhålor, armbågar, knän och knogar. Om du märker sådana hudförändringar är det en bra idé att få dem undersökta av en läkare.

Prediabetes brukar vanligtvis misstänkas hos personer som har en förstagrads släkting med typ 2 diabetes. Vissa etniska befolkningsgrupper har större risk för att drabbas av prediabetes än exemeplvis kaukasier, individer med afroamerikanskt-, latinamerikanskt-, indianskt- och asiatiskt påbrå har högre risk för tillståndet.

Kvinnor med flera äggblosor på en eller två äggstockar samtdigit (polycystiskt ovariesyndrom, PCOS) samt ett fastande blodglukos mellan 5.6 och 6.9 mmol/l  och ett HbA1c-testresultat mellan > 39 och < 46 mmol/mol indikerar prediabetes.

Det orala glukostoleranstestet (OGTT), som innebär att fasta över natten, sedan dricka en glukoslösning och med blodsocker uppmätt en timme och två timmar efteråt, används ibland för att diagnostisera prediabetes. Men det testet används i allmänhet endast för screening för graviditetsdiabetes eftersom det är mer tidskrävande och dyrt än andra test. Det kan också användas för att diagnostisera typ 2 diabetes.

Följande symptom eller kliniska fynd är vanliga hos individer med prediabetes:

• Oftast är tillståndet symtomlöst
  Störningar i blodsockermetabolismen leder oftast till förhöjda nivåer av blodsocker (hyperglykemi). Detta tillstånd utvecklas långsamt under många år och ger vanligen inga symtom förrän mycket sent.
• Prediabetes upptäcks vanligtvis som bifynd
  En betydande andel av individer som drabbas av hjärtinfarkt, stroke eller annan hjärt-kärlsjukdom brukar samtidigt lida av prediabetes eller någon annan störning i blodsockermetabolismen.
• Metabola syndromet
  Det metabola syndromet är en konstellation av kardiovaskulära riskfaktorer. Vanligtvis ses övervikt, central bukfetma, fysisk inaktivitet, ålder > 45 år, högt blodtryck, sömnapnésyndrom, förhöjda blodfetter samt ärftlighet för diabetes, fetma eller annan hjärt-kärlsjukdom.
• Trötthet
  Eftersom att socker (glukos) inte lyckas ta sig in i kroppens celler till följd av insulinresistens så klarar de inte heller av att utföra sina vardagliga funktioner vilket leder till trötthet, detta är ett vanligt symptom men samtidigt ospecifikt då det ses vid flera andra tillstånd.
• Avvikande blodprover
  Vid blodprovstagning observeras vanligtvis störd blodsockermetabolism (dysglykemi) av olika grad och slag; ibland ses även stegrade sockernivåer i urinen (glukosuri), högt blodtryck (hypertoni), rubbade blodfetter (dyslipidemi) och förhöjda nivåer av insulin i blodet (hyperinsulinemia).

Andra vanliga symptom som ses vid både prediabetes och typ 2 diabetes är följande:

• Ökad urinering
• Ökad törst
• Ökad hunger
• Kraftig trötthet
• Synproblem (suddig syn)
• Långsamt läkande sår
• Pirrande känsl-, smärta- eller domningskänsla i ben och fötter

Hur bör man utreda en person med misstänkt prediabetes?

Frågor som bör tas upp i sjukhistoriken

• Fundera över symptom som trötthet och orkeslöshet innan du träffar läkaren då det är ett vanligt symptom.
• Hur ser dina träningsvanor ut?
• Hur ser dina kostvanor ut?
• Röker du cigarreter, har du rökt och i så fall hur länge samt när slutade du?
• Har du problem med sömnen? Känner du dig på sistone ovanligt trött på morgonen, och upplever du morgonhuvudvärk?
• Finns det någon i släkten med prediabetes, fetma, metabola syndromet eller typ 2 diabetes?

Undersökning av patient med misstänkt prediabetes

• Räkna ut BMI
• Mät midjemått eftersom central bukfetma är en viktig riskfaktor för metabola sjukdomar
• Registrera blodtryck
• Undersök hudkostymen för att utesluta mörka hudpartier, minskad behåring på underbenen som kan vara ett tecken på försämrad blodförsörjning
• Fråga läkare eller annan sjukvårdspersonal om de kan genomföra en undersökning som kallas EKG (vilo-ekg)
• Fråga läkare eller annan sjukvårdspersonal om de kan undersöka reflexer och vibrationssinne för att utesluta skador på nervsystemet

Vilka blodprover bör man mäta?

• Fastande blodglukos (fP-glukos)
• Långtidsblodsocker (HbA1c)
• Om det finns osäkerheter kring diagnosen så bör man även genomföra ett oralt glukostoleranstest (OGTT)
• Gör en komplett undersökning av din blodfettsprofil, vilket innebär att man kontrollera flera olika blodfetter (lipidprofil)
• Kontrollera njurfunktionen och uteslut läckande proteiner i urinen (U-albumin/kreatinin-kvot)

Hur skall personer med prediabetes följas upp i sjukvården?

Individer med prediabetes bör monitoreras regelbundet i sjukvården. De faktorer som behöver undersökas med jämna mellanrum är följande:

• Blodsocker (fastnade blodglukos, långtidsblodsocker)
• Blodfetter (LDL, apolipoproteiner och HDL)
• Andra kända och modifierbara riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom såsom vikt, midjemått, blodtryck, njurfunktion, rökning, fysisk aktivitetsnivå och kostvanor behöver diskuteras regelbundet mellan sjukvårdspersonal och individer med prediabetes.