Medicinsk evidens avser den vetenskapliga grund som stödjer beslut om behandlingar, diagnostiska metoder eller medicinska riktlinjer. Den bygger på data från välgjorda studier, såsom randomiserade kliniska prövningar, kohortstudier eller systematiska översikter, för att säkerställa att vårdinsatser är effektiva och säkra.
Medicinsk evidens för användning av läkemedel baserade på glukagonliknande peptid 1 (GLP-1) utöver blodsockerkontroll och viktminskning stärktes avsevärt under 2024, då kliniska prövningsdata rapporterade fördelar med dessa läkemedel för personer med en rad olika sjukdomstillstånd.
1. Viktiga framsteg
1. Semaglutid förbättrar kardiovaskulära och renala resultat hos personer med typ 2 diabetes och kronisk njursjukdom.
2. Semaglutid minskar kardiovaskulär sjuklighet och allmän dödlighet hos personer med fetma.
3. Tirzepatid förbättrar resultaten hos personer med sömnapné.
4. Survodutid minskar fibros och inflammation hos personer med metabol leversjukdom.
5. Semaglutid minskar behovet av akutvård och sjukhusinläggning hos individer med hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion.
Läkemedel som bygger på glukagonliknande peptid 1 (GLP-1) minskar frekvensen av komplikationer kopplade till typ 2 diabetes och fetma.
Nya studier bekräftar fördelarna med GLP-1-baserade läkemedel
Introduktion till GLP-1-baserade behandlingar
Glukagonliknande peptid-1 (GLP-1) är ett hormon som spelar en central roll i kroppens reglering av blodsocker och aptit. Läkemedel som är baserade på GLP-1 imiterar detta hormon och används ofta för behandling av typ 2 diabetes och fetma.
Under senare tid har forskare upptäckt att dessa läkemedel kan ha fördelar utöver blodsockerkontroll och viktminskning. Dessa effekter inkluderar förbättringar i hjärt-kärlhälsa och behandling av andra metabola sjukdomar (tillstånd som påverkar ämnesomsättningen).
SELECT-studien: en stor framgång för semaglutid
Studiedesign och mål
SELECT-studien syftade till att undersöka säkerheten och effekten av semaglutid, ett GLP-1-baserat läkemedel, hos personer med övervikt eller fetma utan en tidigare diagnos av typ 2 diabetes. Totalt inkluderades 17 604 deltagare, där de antingen hade en eller flera viktrelaterade samsjukligheter (till exempel högt blodtryck eller högt kolesterol) eller led av fetma. Den genomsnittliga uppföljningstiden var nästan 40 månader (3,3 år).
Studiedeltagarna (medelålder 61,6 år, 72% män och genomsnittligt BMI 33,3 kg/m²) hade också en dokumenterad historia av aterosklerotisk hjärt-kärlsjukdom, där de vanligaste tillstånden var hjärtinfarkt (blockering av blodflödet till hjärtat) och kronisk hjärtsvikt (hjärtats oförmåga att pumpa tillräckligt med blod). Omkring 25% av deltagarna hade också kronisk hjärtsvikt.
Resultat: minskad hjärtsjukdom och dödlighet
Behandlingen med semaglutid visade sig ha betydande fördelar. Läkemedlet minskade förekomsten av det primära sammansatta utfallsmåttet, som inkluderade icke-fatal hjärtinfarkt, icke-fatal stroke (en blockering av blodflödet till hjärnan) och död på grund av hjärt-kärlsjukdom, med 20%. Detta innebär att semaglutid avsevärt minskade risken för dessa allvarliga komplikationer jämfört med placebo (ett overksamt kontrollpreparat).
Hazard ratios (en statistisk mätning av risk) visade att semaglutid även förbättrade andra viktiga utfall:
- För sammansatt utfall relaterat till hjärtsvikt: 0,82, dvs 18% lägre risk
- För dödlighet av alla orsaker: 0,81, dvs 19% lägre risk
Dessa resultat visar att semaglutid inte bara minskade risken för hjärtrelaterade tillstånd utan också förbättrade den totala överlevnaden bland studiedeltagarna.
Viktminskning som en central faktor
Vid 104 veckors uppföljning (2 år) hade deltagarna som behandlades med semaglutid i genomsnitt minskat sin kroppsvikt med 9,39%, jämfört med 0,88% i placebogruppen. Detta innebär att semaglutid inte bara hade en effekt på metabola sjukdomar utan även på viktminskning, vilket är en viktig faktor för att minska risken för många kroniska sjukdomar.
Snabbare upptäckta fördelar än tidigare studier
En av de mest intressanta aspekterna av SELECT-studien var att fördelarna med semaglutid upptäcktes inom några månader efter att behandlingen inleddes. Detta är anmärkningsvärt eftersom liknande läkemedel ofta kräver 12–18 månader innan märkbara fördelar blir tydliga i kliniska prövningar för personer med typ 2-diabetes.
Biverkningar och avbrott
Avbrott av studieläkemedlet var relativt vanligt, med 26,7% av deltagarna i semaglutidgruppen och 23,6% i placebogruppen som slutade ta medicinen. Bland orsakerna till avbrott var gastrointestinala biverkningar (såsom illamående, diarré och buksmärtor) de vanligaste. Dessa ledde till permanent avbrott i 16,5% av deltagarna som fick semaglutid, jämfört med 8,2% i placebogruppen.
Sammanfattning och betydelse
SELECT-studien har gett starka bevis för att semaglutid är ett effektivt och säkert läkemedel för att minska hjärt-kärlkomplikationer och dödlighet hos personer med övervikt eller fetma, även om de inte har typ 2-diabetes. Dessutom visade läkemedlet en robust effekt på viktminskning, vilket ytterligare förstärker dess potential som en bred terapeutisk lösning för metabola sjukdomar.
Fördelarna med semaglutid, såsom snabb effekt och konsistens över olika grupper, gör det till ett lovande val för behandling av patienter med hög risk för hjärt-kärlsjukdomar och andra komplikationer kopplade till övervikt och fetma. Samtidigt är det viktigt att noggrant hantera och informera om möjliga biverkningar, särskilt gastrointestinala problem, för att maximera följsamheten och behandlingsresultaten.
Denna studie stärker ytterligare GLP-1-baserade läkemedels roll som en viktig del av framtidens behandlingar för kroniska sjukdomar.
FLOW-studien: Semaglutids roll vid typ 2 diabetes och kronisk njursjukdom
Bakgrund och mål
FLOW-studien undersökte säkerheten och effekten av semaglutid (1,0 mg) jämfört med placebo, administrerat en gång i veckan, hos 3 533 patienter med typ 2-diabetes (T2DM) och kronisk njursjukdom (CKD).
Patienterna behandlades redan med en stabil och maximalt tolererad dos av renin–angiotensinsystem-hämmare (RAS-hämmare, en grupp läkemedel som skyddar njurarna och sänker blodtrycket).
Inklusionskriterier:
- En uppskattad glomerulär filtrationshastighet (eGFR, ett mått på njurarnas filtreringskapacitet) på 50–75 ml/min/1,73 m² och ett urin-albumin/kreatinin-förhållande (mätt i mg/g) mellan 300 och 5 000, eller
- En eGFR på 25–50 ml/min/1,73 m² och ett urin-albumin/kreatinin-förhållande mellan 100 och 5 000.
Primärt utfallsmått:
Studien fokuserade på att mäta en minskning av njurhändelser (såsom försämring av njurfunktionen) eller död som orsakats av njur- eller hjärt-kärlsjukdom.
Resultat
Effekt på primärt utfall
Efter en uppföljningstid på 3,4 år rekommenderade forskarna att studien skulle avslutas i förtid på grund av de starka resultaten vid en förutbestämd interimsanalys. Behandling med semaglutid minskade risken för det primära sammansatta utfallsmåttet med 24%. Liknande resultat observerades för minskning av njurrelaterade händelser och dödsfall från hjärt-kärlsjukdom.
Effekt på kroppsvikt och blodsockerkontroll
Semaglutid visade ytterligare fördelar:
- Viktminskning: 4,1 kg efter 24 månader.
- Minskning av HbA1c (ett långsiktigt mått på blodsockernivåer): 0,81% jämfört med placebo.
Effekt på dödlighet
Behandlingen minskade dödlighet från alla orsaker med 20%.
Strokehändelser
I kontrast till tidigare studier med GLP-1-baserade läkemedel för typ 2-diabetes, noterades ingen minskning av strokerisk i FLOW-studien.
Slutsats
FLOW-studien tillhandahåller starka bevis för att semaglutid inte bara förbättrar njurrelaterade och hjärt-kärlspecifika utfall utan också bidrar till viktminskning och förbättrad blodsockerkontroll hos patienter med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom.
Behandlingens fördelar observerades över olika patientgrupper, oavsett samtidig användning av SGLT2i. Dessa resultat stärker semaglutidens roll som en viktig behandling i hanteringen av både diabetes och njursjukdom. Samtidigt kräver avsaknaden av strokehändelser ytterligare studier för att utforska semaglutidens fulla potential.
Tirzepatid: en ny möjlighet för viktminskning och behandling av sömnapné
Introduktion till tirzepatid
Tirzepatid är en dubbel agonist som verkar på receptorer för gastric inhibitory polypeptid (GIP) och glukagonliknande peptid-1 (GLP-1).
Läkemedlet är godkänt för behandling av typ 2 diabetes samt för viktminskning hos personer med övervikt och minst en samsjuklighet (till exempel högt blodtryck eller högt kolesterol) eller hos individer med fetma.
Dess förmåga att påverka både blodsockerkontroll och viktminskning gör det till en innovativ behandling för flera metabola tillstånd.
Studier av tirzepatid vid fetma och obstruktiv sömnapné
Effekten av tirzepatid (10 mg eller 15 mg en gång i veckan) studerades i två fas III-studier med totalt 469 patienter med måttlig till svår obstruktiv sömnapné och fetma.
Studierna pågick under 52 veckor och inkluderade patienter som antingen aldrig hade fått behandling med positivt luftvägstryck (CPAP) eller som hade använt sådan behandling i minst tre månader.
Alla deltagare fick livsstilsrådgivning, där de uppmanades att:
- Utöva fysisk aktivitet i minst 30 minuter tre gånger per vecka.
- Följde kostrekommendationer för en kalorireduktion på 500 kilokalorier per dag.
- Genomförde minst 150 minuter fysisk aktivitet varje vecka.
Primärt utfall: minskning av sömnapnéepisoder
I båda studierna minskade tirzepatid signifikant antalet apné- och hypopnéepisoder (andningsuppehåll eller ytliga andetag under sömnen) per timme, vilket var det primära utfallsmåttet. Dessutom observerades en reducerad hypoxisk belastning (syrebrist under sömnen), vilket är en viktig faktor för att förbättra patientens livskvalitet och minska långsiktiga hälsorisker.
Sekundära effekter och förbättringar
Behandlingen med tirzepatid ledde till betydande förbättringar i flera andra viktiga hälsomått:
- Viktminskning: Deltagarna upplevde en viktminskning på 16,1–17,4% mer än placebogruppen.
- Systoliskt blodtryck: En genomsnittlig minskning på –7,7 till –9,5 mm Hg noterades.
- C-reaktivt protein (CRP): Nivåer av högkänsligt CRP, en markör för inflammation, minskade signifikant.
Dessa resultat understryker tirzepatids potential att förbättra inte bara vikt och sömnapné utan även kardiovaskulära riskfaktorer och inflammation.
Säkerhet och tolerabilitet
De vanligaste rapporterade biverkningarna var milda till måttliga gastrointestinala besvär, som inkluderade illamående, diarré och förstoppning. Dessa biverkningar är i linje med vad som förväntas av GLP-1-baserade behandlingar och var vanligtvis övergående.
2. Viktiga framsteg
- Semaglutid minskar kardiovaskulär sjuklighet och dödlighet av alla orsaker hos personer med fetma.
- Tirzepatid förbättrar behandlingsresultat hos personer med sömnapné.
- Survodutid minskar fibros och inflammation hos personer med metabol leversjukdom.
- Semaglutid minskar behovet av akutvård och sjukhusinläggningar hos individer med hjärtsvikt och bevarad ejektionsfraktion.
- Semaglutid förbättrar kardiovaskulära och njurrelaterade resultat hos personer med typ 2-diabetes och kronisk njursjukdom.
Semaglutidens roll vid hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion
Introduktion till STEP HFpEF och STEP HFpEF DM
Två kliniska studier, STEP HFpEF och STEP HFpEF DM, undersökte effekten av semaglutid på symptomförbättring hos individer med hjärtsvikt med bevarad ejektionsfraktion (HFpEF), både med och utan typ 2-diabetes.
Även om dessa studier visade symptomatiska förbättringar, fanns det tidigare oklarheter om hur semaglutid påverkar andra kliniskt viktiga utfall, såsom akuta besök och sjukhusinläggningar relaterade till hjärtsvikt.
Post-hoc-analys av flera studier
Forskarna genomförde en post-hoc-analys (en efterhandsanalys baserad på tidigare insamlad data) där deltagare med lindrig försämring eller bevarad hjärtsvikt från studierna SELECT, FLOW, STEP HFpEF och STEP HFpEF DM analyserades tillsammans. Syftet var att utvärdera semaglutidens effekt på flera kliniska utfall.
Primärt utfallsmått:
Det primära utfallsmåttet var ett sammansatt mått som inkluderade:
- Tid till kardiovaskulär död.
- Första försämring av hjärtsvikt (definierat som sjukhusinläggning eller akuta besök).
- Tid till första hjärtsviktsförsämring.
Resultat
1. Minskad risk för hjärtsviktshändelser
Semaglutid visade en signifikant minskning av risken för det primära utfallsmåttet hos deltagarna med HFpEF, som utgjorde 16,8% av de totalt 22 282 studiedeltagarna.
- Försämring av hjärtsviktshändelser, inklusive sjukhusinläggningar och akuta besök, minskade med en hazard ratio (HR) på 0,59.
- Antalet personer som behövdes behandlas (NNT) för att förebygga en hjärtsviktshändelse var 95 under 1 år och 30 under 3 år.
2. Dödlighet
Ingen signifikant minskning av kardiovaskulär död ensam observerades i denna analys. Däremot visade de sammansatta utfallsmåtten förbättringar, vilket tyder på att behandlingen har bredare fördelar.
3. Säkerhetsprofil
Deltagare som fick semaglutid rapporterade färre allvarliga biverkningar jämfört med dem som fick placebo, vilket understryker läkemedlets säkerhet i denna patientgrupp.
GLP-1-baserade läkemedel vid metabol leversjukdom: Semaglutid och nya co-agonister
Bakgrund och betydelse av GLP-1 vid leversjukdom
Flera GLP-1-baserade läkemedel studeras för närvarande hos individer med metabol leversjukdom, en grupp patienter som löper risk att utveckla allvarliga komplikationer, inklusive leversvikt.
Dessa sjukdomar omfattar bland annat metabol dysfunktion-associerad steatohepatit (MASH), även känd som icke-alkoholrelaterad steatohepatit (NASH).
Den inflammatoriska processen vid MASH är kopplad till fettlever och kan leda till fibros (ärrbildning) och i värsta fall cirros och leversvikt.
ESSENCE-studien: Semaglutid vid MASH
ESSENCE-studien är en fas III-prövning som undersöker effekten av 2,4 mg semaglutid, administrerat en gång i veckan, hos personer med MASH. Semaglutids positiva effekter på leverhälsa tros delvis bero på viktminskning, vilket minskar den inflammation som driver leverskadan.
GLP-1-baserade läkemedel kan också ha sekundära effekter på andra celltyper än hepatocyter (leverceller), vilket ytterligare kan minska leverpåverkan.
Nya co-agonister: GCGR–GLP1R och survodutide
Bland de nyare GLP-1-baserade läkemedelsklasserna som utvecklas visar glukagonreceptor (GCGR)–GLP1R co-agonister stor potential för behandling av metabol leversjukdom. Glukagonets verkan kan minska lipogenesen (bildandet av fett) i levern och öka lipidoxidationen (nedbrytning av fett), vilket förbättrar leverhälsan.
Survodutide: Fas II-data
Forskare presenterade data från en fas II-studie där effekten av GCGR–GLP1R co-agonisten survodutide undersöktes. Studien inkluderade 293 deltagare med biopsiverifierad MASH och fibrosstadier F1–F3 (tidiga till måttliga fibrosstadier). Deltagarna behandlades med en av tre doser av survodutide (2,4 mg, 4,8 mg eller 6,0 mg, administrerat en gång i veckan) under 48 veckor.
Resultat:
- Förbättring av MASH och fibros:
- Upp till 62% av deltagarna som behandlades med survodutide visade förbättring av MASH utan försämring av fibros.
- Förbättring i minst ett fibrosstadium observerades hos 36% av survodutide-behandlade jämfört med 22% i placebogruppen.
- Minskning av leverfett:
- En minskning av leverfettinnehållet med minst 30% observerades hos 67% av deltagarna som behandlades med survodutide.
- Viktminskning:
- Deltagarna som behandlades med survodutide uppnådde en viktminskning på 10–13%, en viktig faktor för att förbättra den metabola hälsan och minska leverinflammation.
Biverkningar och säkerhet
De vanligaste rapporterade biverkningarna var milda till måttliga gastrointestinala problem, såsom illamående och diarré. Dessa biverkningar var vanligare hos deltagare som behandlades med survodutide jämfört med placebo, men tolerabiliteten bedömdes som acceptabel för alla tre doserna.
Sammanfattning och framtida riktning
GLP-1-baserade läkemedel, inklusive semaglutid och de nyare GCGR–GLP1R co-agonisterna som survodutide, visar lovande potential för behandling av metabol leversjukdom som MASH. Resultaten från ESSENCE-studien och fas II-data för survodutide understryker vikten av viktminskning och förbättrad fettmetabolism i behandlingen av dessa tillstånd.
Semaglutid och survodutide ger inte bara förbättringar i leverspecifika utfall utan erbjuder också bredare metabola fördelar som viktminskning och inflammationsdämpning. Fortsatt forskning behövs för att förstå långsiktiga effekter och säkerhetsprofilen hos dessa läkemedel, särskilt vid högre doser och hos patienter med avancerad fibros.
