Varför är det så svårt att gå ner i vikt?
Övervikt och fetma har blivit så vanligt att de flesta av oss slutat anmärka på det. Det har helt enkelt blivit så vanligt med övervikt och fetma att vi numera riskerar betrakta dessa tillstånd som normala. Så är dock inte fallet; övervikt och fetma är skadligt och leder till sjukdomar och komplikationer. De flesta människor vet lyckligtvis att fetma kan leda till diabetes typ 2. Den bästa behandlingen av fetma och övervikt är att gå ner i vikt. Decennier av forskning visar att det egentligen inte spelar någon större roll hur man går ner i vikt, så länge man går ner i vikt. Det finns en lång rad olika metoder som alla fungerar för den som vill gå ner i vikt. En lång rad dieter, läkemedel, träningsprogram, kirurgiska ingrepp mm finns att tillgå för att uppnå viktnedgång. Faktum är dock att man kan gå ner i vikt nästan oavsett vilken metod man väljer.
Det stora bekymret är att bibehålla en viktnedgång. De allra flesta går nämligen upp i vikt igen och för vissa kan detta innebära att de faktiskt väger mer efter ett försök att gå ner i vikt. Nedanstående bild redovisar tydligt hur snabbt man kan gå ner i vikt med olika metoder men också att vikten därefter stiger för alla. I denna artikel kommer vi diskutera varför det är svårt att gå ner i vikt och likaså behålla sin viktnedgång.
Varför vi går upp i vikt
Vår miljö är ohälsosam
Under 1900-talet ändrades människans tillvaro dramatiskt. Ny kunskap, nya läkemedel och teknisk utveckling gjorde att vi lyckades överleva infektionssjukdomar och istället lärde oss tillverka cigaretter, maskiner och mat i stora mängder. Matkultur förändrades så till vida att vi började tillverka mer mat än vi behövde och dessutom var matens energiinnehåll mycket högt (maten innehöll fler kalorier än vi behöver). Dessutom blev portionerna allt större under 1900-talet. Vi lärde oss till och med använda smakförstärkare vilket ökade vår aptit ännu mer. Samtidigt rörde vi på oss allt mindre eftersom bilar, bussar, TV-tittande, maskiner etc resulterade i att vi blev allt mer stillasittande.
Livet och vardagen har dessutom blivit allt stressigare under 1900-talet och människor sover allt mindre; stress och sömnbrist leder till ännu sämre matvanor. Med andra ord äter vi för mycket mat och vi rör oss allt mindre.
Vårt arv (gener) påverkar kroppsvikten
Du känner kanske någon person som äter väldigt mycket mat men som ändå är mycket smal. Förklaringen till det är, åtminstone delvis, att personen har gener som motverkar att den går upp i vikt. Det finns alltså gener som påverkar vår kroppsvikt. Dessa gener påverkar vår vikt genom att påverka hur bra kroppen tar upp näring, hur bra kroppen lagrar näring och hur effektivt kroppen förbränner energi. Alla dessa saker påverkar vår vikt.
Idag anser man att övervikt och fetma är ärftligt. Det betyder att om din mor eller far är överviktig/fet så ökar det din risk för övervikt och fetma. Personer som är överviktiga, feta och/eller har diabetes kan ofta berätta att det är fler i familjen som har sjukdomen. Det innebär dock inte att generna är den enda förklaringen till att flera i familjen har fetma/diabetes. Vi kan nämligen även ärva livsstil och ohälsosamma vanor.
Idag vet vi förvisso att det finns många gener som påverkar vår vikt men denna effekt är mycket liten. Faktum är att endast upp till 5% av kroppsvikten beror på våra gener! Den genen som är kraftigast associerad med kroppsvikt kallas FTO-genen och om man har ”dåliga” FTO-gener så väger man 1.2 kg till 3 kg mer än andra människor (1).
Energibalans: kalorier in och ut
Energibalans är otroligt viktigt. Energibalans är balansen mellan energimängden vi gör av med samt energimängden vi får i oss via maten. Energin mäts i enheten kalorier. Matens energiinnehåll mäts i kalorier. Kroppens förbränning mäts också i kalorier. Neutral energibalans innebär att vi får i oss lika många kalorier som vi förbrukar. Positiv energibalans innebär att vi får i oss fler kalorier än vi gör av med och då går man upp i vikt. Negativ energibalans innebär att man äter färre kalorier än man förbrukar och då går man ner i vikt.
Det är gener, beteende och miljö som reglerar vår energibalans och därmed vikt
Samspelet mellan gener, beteende och miljö är mycket komplicerat. I hjärnan (den delen som kallas hypothalamus) finns ett område som reglerar vår hunger. Detta området kan känna av om vi har behov av att äta. Om man fastar så frisätts nämligen vissa ämnen från mag-tarmkanalen och dessa ämnen påverkar området i hypothalamus så att det skapar en känsla av hunger. När man nyss har ätit mat så skapar det området istället en känsla av att vara mätt.
Det är alltså hjärnan som styr vår hunger och vår aptit. Hjärnan lyssnar på följande signaler:
- Ämnen och hormoner som frisätts från pankreas (bukspottkörteln), magsäcken, tarmarna och fettvävnaden.
- Signalerar för andra delar av hjärnan som försöker reglera beteendet. Du kan t ex hindra dig själv från att äta om du verkligen försöker avstå från maten. Hungerkänslan kan alltså övervinnas av en högre vilja.
Kroppen försöker motverka en viktnedgång
När man äter mindre mat eller ökar sin fysiska aktivitet så orsakar man en negativ energibalans och då går man ner i vikt. Detta startar flera processer i kroppen och syftet är att förhindra en viktnedgång. Kroppen tror nämligen att viktnedgången är ogynnsam och försöker förhindra den. Kroppen har följande metoder för att göra detta:
- Minskad energiförbrukning i vila. Kroppen förbränner faktiskt energi konstant, även i vila. Men vid negativ energibalans kan kroppen minska på energiförbrukningen i vila, vilket gör att man inte går ner i vikt lika fort.
- Ökad hunger och ökad aptit. Detta görs via hypothalamus i hjärnan. Det kan vara mycket svårt att övervinna dessa impulser.
Detta gör att det blir svårare att gå ner i vikt. Faktum är att även när man har gått ner i vikt och lyckats bibehålla vikten så kan det ta mycket lång tid innan dessa processer upphör (2, 3, 4, 5, 6). Det betyder att du som lyckas gå ner i vikt kommer ha en onormal ämnesomsättning under en tid efter viktnedgången. Detta kommer göra det svårare för dig att bibehålla din viktnedgång och det är viktigt att veta detta. Väldigt många som går ner i vikt lyckas inte bibehålla sin nya vikt utan går faktiskt upp i vikt igen. Detta gäller varenda metod som finns för viktnedgång. Viktnedgång kräver en mycket långsiktig plan och motivation för att bibehålla resultaten!
Läs: Skadliga effekter av övervikt och fetma.
Läs: Strategier för att gå ner i vikt
Hur kroppen reagerar på viktnedgång
De flesta som försöker gå ner i vikt gör det genom att äta mindre mat och röra på sig mer. Detta ger en negativ energibalans vilket innebär att kroppen förbränner mer energi än den får via maten. Då går man ner i vikt. De allra flesta som försöker gå ner i vikt lyckas, mer eller mindre. Den maximala viktnedgången brukar uppnås inom ett par månader och därefter går de allra flesta upp i vikt igen (bild ovan). Anledningen till att man går upp i vikt igen är som följer:
- Man blir som regel sämre på att följa dieten eller träningsrutinerna.
- Kroppen försöker motverka viktnedgången.
- Ökad hunger och aptit.
- Minskad energiförbrukning i vila.
Att gå ner 5% till 10% av sin kroppsvikt ger tydliga förbättringar i blodvärden, bättre funktion i beta-cellerna, bättre insulinkänslighet i muskler, fett och levern etc. Ju mer man går ner i vikt desto större är hälsovinsterna. Det viktiga är att man går ner i vikt. Det är mindre viktigt hur man gör för att gå ner i vikt.
Hur mycket brukar man klara att gå ner i vikt? Det här beror helt och hållet på vilken metod man använder samt hur motiverad man är. Generellt brukar kostförändringar leda till större viktnedgång än fysisk aktivitet. Flera läkemedel ger tydlig viktnedgång (se bild nedan). Den kraftigaste viktnedgången får man med gastric bypass (fetmakirurgi).
I den stora Look AHEAD studien, där man studerade personer med typ 2 diabetes, uppnådde man nästan 9% viktminskning efter 12 månader och detta gav tydliga förbättringar i blodvärden etc. I DPP-studien lyckades deltagarna gå ner 5.6 kg efter nästan 3 år och detta minskade deras risk för typ 2 diabetes med närmare 60%. Det är alltså enorma vinster av att gå ner i vikt. Denna skyddande effekt av viktnedgång kvarstod faktiskt även 10 år efter studien avslutades.
Kraftigare viktnedgång (ca 15 till 30% av kroppsvikten) kan man uppnå genom fetmakirurgi (gastric bypass). Denna metod är så effektiv att man kan bota typ 2 diabetes. Gastric bypass är också behäftat med minskad dödlighet och minskad risk för hjärt-kärlsjukdom. Blodsocker, blodtryck och blodfetter förbättras avsevärt. Nedanstående bild visar hur personer med fetma som genomgått gastric bypass lyckas gå ner mer än 30% av sin kroppsvikt inom 12 månader. Därefter ökar de faktiskt något i vikt men efter 10 år har de bibehållit en viktnedgång på ca 25%.
Vad förbättras inte av viktnedgång?
Viktnedgång är bra för de flesta riskfaktorer och sjukdomar (som är relaterade till övervikt och fetma) men det finns undantag. Sömnapné brukar inte botas med viktnedgång, även om det oftast blir bättre. Det skall också nämnas att i Look AHEAD-studien så uppnådde deltagarna en viktnedgång på nästan 9% med hjälp av intensiv livsstilsförändring men detta resulterade inte i lägre risk för hjärt-kärlsjukdom. Än idag tvistar de lärda om varför Look AHEAD inte lyckades bevisa att risken för hjärt-kärlsjukdom minskade men det är fortfarande oklart varför. Vi på diabetes.nu är av uppfattningen att intensiv livsstilsförändring (bättre kost, mer motion) medför en lägre risk för hjärt-kärlsjukdom.
Referenser
- Pigeyre M, Yazdi FT, Kaur Y, Meyre D. Recent progress in genetics, epigenetics and metagenomics unveils the pathophysiology of human obesity. Clin Sci (Lond) 2016; 130: 943-86.↩
- van der Klaauw AA: The hunger genes: pathways to obesity. Cell 2015; 161: 119-32. 15. van Dijk SJ et al: Recent developments on the role of epigenetics in obesity and metametabolic disease. Clin Epigenetics 2015; 7: 66. 16.
- van Dijk SJ et al: Recent developments on the role of epigenetics in obesity and metametabolic disease. Clin Epigenetics 2015; 7: 66. 16.
- MacLean PS et al: The role for adipose tissue in weight regain after weight loss. Obes Rev 2015; 16: Suppl 1: 45-54. 17.
- Leibel RL et al: Biologic responses to weight loss and weight regain: report from an American Diabetes Association research symposium. Diabetes 2015; 64: 2299-309. 18.
- Ochner CN et al: Treating obesity seriously: when recommendations for lifestyle change confront biological adaptations. Lancet Diabetes Endocrinol 2015; 3: 232-4.↩