Behandling med glitazoner

Behandling av typ 2 diabetes med glitazoner

Glitazoner, även kallade Tiazolidindioner förbättrar den metabola kontrollen hos personer med typ 2 diabetes. Medicinerna heter Pioglitazon och Rosiglitazon och är båda möjliga behandlingsalternativ vid typ 2 diabetes. Dessa läkemedel verkar genom att hämma ett protein (PPAR-gamma). Detta protein reglerar uttrycket av olika gener i fettvävnad, levervävnad och muskulatur. Läkemedlet har gynnsamma effekter på socker- och blodfettsmetabolismen, dessutom förbättrar läkemedlet känsligheten mot insulin i kroppens vävnader, dvs. minskar insulinresistensen.

Forskning visar även att dessa läkemedel har en positiv effekt på kärlfunktionen och andra faktorer. Effekten av dessa läkemedel kommer gradvis under fyra till åtta veckor och ger en reduktion av långtidsblodsocker (HbA1c) från cirka 0,8 till 1.5 procentenheter, vilket är jämförbart med den minskning som observerats vid behandling med Sulfonylurea, DPP4-hämmare och Metformin.

Dessa läkemedel ges ofta i kombination med Metformin eller Sulfonylurea vilket resulterar i större reduktion av HbA1c. Dessa läkemedel leder till en lätt viktökning, ca 1-5 kg. Risken för blodsockerfall (hypoglykemi) är låg. Behandling med dessa läkemedel har i stora kliniska prövningar visat ca 18 % minskning av hjärt-kärlsjukdom. I vissa studier har man däremot noterat att preparaten ökar risken för utveckling av hjärtsvikt och om den ges till personer med hjärtsvikt kan det leda till försämring av hjärtsvikt och därför är användningen av dessa preparat kontraindicerat vid alla grader av hjärtsvikt.

Glitazoner är även associerade med frakturer i större utsträckning än andra tablettbehandling mot typ 2-diabetes, detta observerades i ADOPT studien som rapporterade fler fall av frakturer hos kvinnor som behandlades med Rosiglitazon jämfört med kvinnor som behandlades med Metformin eller Sulfonylurea.