Behandling av typ 2 diabetes med GLP-1 analoger

En ny läkemedelgrupp för behandling av typ 2 diabetes introducerades för några år sedan och heter GLP-1 analoger (glukagon-like peptide-1). Läkemedlet efterliknar det kroppsegna hormonet GLP-1, ett hormon som frisätts från tunntarmarna och tillhör en grupp hormoner som kallas för inkretiner. Personer med typ 2 diabetes har låga nivåer av GLP-1.

GLP-1 analoger har flera positiva metabola effekter. DPP4-hämmare är en annan läkemedelsgrupp som diskuteras i en separat artikeln, men som kuriosa har DPP4-hämmare visat sig minska nedbrytningen av kroppseget GLP-1. Behandling med DPP4-hämmare resulterar i stigande koncentrationerna av GLP-1. Läkemedlet kan ges till patienter med nedsatt njurfunktion och har flera positiva effekter utöver den blodsockersänkande effekten.

Hur fungerar GLP-1 analoger

Dessa läkemedel fungerar genom att öka utsöndringen av insulin (speciellt efter måltid) precis som SU-preparat och Meglitinider, men GLP-1 analoger uppnår detta genom en helt annorlunda process. Användning av GLP-1 analoger minskar mängden socker som levern producerar, vilket i sin tur leder till lägre blodsockernivåer. GLP-1 analoger minskar även utsöndringen av hormonet glukagon från bukspottskörteln.

Glukagon är ett hormon som har i uppgift att öka sockernivåerna i blodet, alltså innebär högre koncentrationer av GLP-1 att lägre koncentrationer av hormonet Glukagon utsöndras. Lägre halter Glukagon resulterar i lägre blodsocker. GLP-1 analoger har flera positiva metabola effekter utöver den blodsockersänkande effekten. Läkemedlet bromsar tömningen av magsäcken vilket innebär tidigare mättnadskänsla och minskat födointag.

Vid typ 2 diabetes har vi för låga koncentrationer av GLP-1. Forskning visar att våra beta-celler och andra celler i bukspottskörteln utvecklar resistens mot proteinet GLP-1, precis så som cellerna utvecklar insulinresistens.

Kort information om hormonet GLP-1

• GLP- 1 är en hormon som tillhör gruppen inkretiner, proteinet frisätts från mag-tarmkanalen efter måltid. Frisättningen beror på hur stora mängder socker som finns tillgängligt i mag-tarmkanalen och blodbanan.
• GLP-1 binder till specifika receptorer på insulinproducerande beta-celler i bukspottskörteln (pankreas), de binder även till alfa-cellerna i pankreas. Detta potentierar insulinfrisättning från beta-cellerna.
• GLP-1 verkar aptitdämpande. Det kan bero på både effekter i hjärnan och att magsäckstömningen förlångsammas.
• I djurmodeller har man också observerat positiva effekter på beta-cellerna, men data från människa saknas.

Kort om verkningsmekanismer för detta läkemedel

Dessa läkemedel fungerar genom att kopiera eller härma den naturliga effekt som våra egna inkretiner och hjälper till att minska blodsockerstegringar som uppstår precis efter födointag.

• GLP-1 stimulerar frisättningen av insulin från bukspottskörteln
• Läkemedlet inhiberar utsöndringen av glukagon från bukspottskörteln
• Minskar upptagen av socker (glukos) från mag-tarmkanalen genom att bromsa magsäckstömningen

Vilka är de kliniska effekterna av GLP-1 analoger

GLP-1 analoger sänker i genomsnitt långtidsblodsocker (HbA1c) med 10 mmol/mol. Flera studier har visat att GLP-1 analoger har en viktreducerande effekt, men effekten skiljer sig mellan de olika läkemedelspreparaten, två läkemedel som heter Liraglutid och Exenatid har störst viktreducerande effekt.

Exenatid är ett preparat som tillhör klassen GLP-1 analoger och det ges för närvarande vid behandling av typ 2 diabetes i kombination med Metformin och/eller Sulfonylurea hos patienter som inte erhållit tillräckligt god blodsockerkontroll från dessa läkemedel.

I dagsläget finns få studier som undersökt effekten av dessa läkemedel för individer med typ 1 diabetes som behöver tilläggsbehandling utöver insulin. De studier som undersökt effekten hos personer med typ 1 diabetes har observerat en blodsockersänkande effekt för personer med insulinbehandling.

Än så länge används GLP-1 analoger mindre än Metformin och SU-preparat. GLP-1 analoger är injektionsläkemedel och tas med spruta i underhudsfettet precis som insulin.

Användningen av GLP-1 analoger ökar. Här är olika preparat som tillhör denna läkemedelsgrupp:

• Victoza (Liraglutide) och Lyxumia (Lixisenatide) är två olika GLP-1 analoger som tas 1 gång per dag
• Byetta (Exenatide) tas 2 gånger per dag
• Bydureon (Exenatide) samt Trulicity (Dulaglutide) tas 1 gång i veckan

De första långtidsstudierna som publicerades (Lyxumia och Victoza) visade sig vara säkra preparat ut hjärt-kärlperspektiv, och Victoza-studien visade inte bara att den var säker att använda ur ett hjärt-kärlperspektiv men läkemedlet har dessutom gynnsamma effekter på hjärt-kärlsjukdom och död.

Att tänka på om du använder GLP-1 analoger

Innan du injicerar varje dos, rengör injektionsstället. Byt injektionsställe nästan varje gång för att minska påverkan på huden. Injicera medicinen under huden i lår, buk eller övre arm, vanligtvis två gånger dagligen. Injektionen skall ske drygt 60 min innan måltid.

Eftersom GLP-1 analoger saktar ner matsmältningen i magen, kan vissa läkemedel (som p-piller, antibiotika som tas i munnen) inte fungera lika bra om du tar dem samtidigt. Ta p-piller eller antibiotika i minst 1 timme innan du använder GLP-1 analoger. Om du måste ta dessa mediciner med mat, ta dem med en måltid eller mellanmål när du inte tar GLP-1 analoger.

I dagsläget rekommenderas inte patienter med typ 1 diabetes, barn, gravida, ammande kvinnor eller patienter med grav njursvikt att påbörja behandling med GLP-1 analoger. Biverkningar som illamående, kräkningar, diarré, nervositet och aptitlöshet är vanligt förekommande men ofta övergående vid behandling med dessa läkemedel, risken för biverkningar minskar om den behandlande läkaren ökar doseringen till måldos långsamt. Det finns även få fall som drabbats av bukspottkörtelinflammation (pankreatit), detta tillstånd yttrar sig som en svår buksmärta, med illamående och kräkningar.

Kort sammanställning av biverkningar hos GLP-1 analoger

• Diarré
• Yrsel
• Kräkningar
• Huvudvärk
• illamående
• Förstoppning
• Minskad aptit
• Magbesvär