Typ 1 diabetes: En bittersöt historia om socker, miljö och frustration

Få sjukdomar är lika mystiska som typ 1 diabetes. Forskare i hela världen har spenderat över 100 år för att hitta orsaken och botemedlet till typ 1 diabetes. Idag har vi fortfarande ingen förklaring till varför sjukdomar uppstår och vi har inte lyckats framställa något botemedel. Detta är sorgligt eftersom typ 1 diabetes är en vanlig och synnerligen allvarlig sjukdom. Idag är typ 1 diabetes den näst vanligaste kroniska sjukdomen bland barn. Typ 1 diabetes drabbar dock även ungdomar, vuxna och till och med äldre. Man kan drabbas av typ 1 diabetes när som helst under livets gång.

Trots att vi ännu inte lyckats klargöra sjukdomens orsak, och inte heller hittat ett botemedel, så är berättelsen om typ 1 diabetes en av de mest spektakulära inom den medicinska vetenskapen. Här nedan följer en kort historisk tillbakablick.

Typ 1 diabetes under 1900-talets början: en sällsynt men dödlig sjukdom

Under början av 1900-talet var typ 1 diabetes en mycket ovanlig sjukdom. De få som drabbades av sjukdomen dog inom ett par dagar eller veckor. Alla som drabbades var barn och man betraktade därför sjukdomen som en barnsjukdom (därav namnet barndiabetes). Idag, ungefär 120 år senare, är typ 1 diabetes den näst vanligaste kroniska barnsjukdomen och numera insjuknar även vuxna och äldre. Lyckligtvis är det väldigt få som dör i samband med att de får diagnosen typ 1 diabetes. De allra flesta lever ett långt liv.

Det var den grekiske läkaren Arataeus (80–138 e. kr.) som var den förste att beskriva sjukdomen diabetes. Han hade träffat patienter som var trötta, gick ner i vikt och hade sött urin (han smakade på patienternas urin för att avgöra att det var sötare än normalt). Det var dock först år 1776 som Matthew Dobson kunde bekräfta att personer med diabetes faktiskt hade hög koncentration socker i urinen.

År 1889 lyckades Oskar Minkowski och Joseph von Merring plocka ut bukspottkörteln från hundar och då noterade de att hundarna fick diabetes. Man började då misstänkta att bukspottkörteln var viktig för blodsockret. Under 1900-talet gjordes många och stora framsteg. Forskarna upptäckte att människokroppens primära bränsle är socker (druvsocker / glukos). Man lyckades klargöra hur glukos används i kroppen, hur det lagras i kroppen och hur det kan tillverkas i kroppen.

Insulin upptäcks av Banting & Best

En av medicinhistoriens största upptäckter kom år 1921, då Fredrick Banting och Charles Best upptäckte insulin. De upptäckte insulin genom att överföra delar av bukspottkörteln från en frisk hund till en hund med diabetes. Då blev den diabetessjuke hunden bättre. Banting och Best lyckades lista ut att det fanns ett hormon i bukspottkörteln som var viktigt för blodsockret och det hormonet var alltså insulin. Senare lärde sig Banting och Best att ta ut insulin från boskapsdjur och använda insulinet för att behandla diabetessjuka människor. Från och med den dagen kunde personer med typ 1 diabetes överleva.

Några decennier senare lyckades genetiker (forskare som studerar människans arvsanlag) ta den mänskliga insulin-genen och klistra in den i bakterier, vilket gjorde att bakterier började tillverka mänskligt insulin. På så vis kunde vi framställa stora mängder insulin till de som saknade hormonet.

En autoimmun sjukdom

På 70-talet, 80-talet och 90-talet började forskarna förstå att typ 1 diabetes var en autoimmun sjukdom. Ordet autoimmun betyder att immunförsvaret attackerar kroppen. Typ 1 diabetes är alltså en sjukdom som orsakas av att immunförsvaret plötsligt börjar angripa den egna kroppen. Faktum är att immunförsvaret angriper just de celler i bukspottkörteln som tillverkar insulin och dessa celler kallas beta-celler.

Frågan är: vad är det som utlöser denna felaktiga reaktion i immunförsvaret?

Svaret är ännu okänt för oss.

Fler och fler insjuknar i typ 1 diabetes

Typ 1 diabetes var en mycket ovanlig sjukdom under början av 1900-talet. Det var den amerikanske läkaren Elliot Joslin (1869–1962) som förde noggrann statistik i sin hemstad Boston. Han var särskilt intresserad av typ 1 diabetes och gjorde därför en noggrann kartläggning av de personer i Boston som hade sjukdomen. Att de var ytterst få förklaras av att de allra flesta dog fort och dessutom var det få som drabbades av sjukdomen.

Av någon oklar anledning började allt fler barn att drabbas av typ 1 diabetes. Från år 1950 började insjuknandet öka, vilket innebär att fler och fler barn drabbades. Varje år ökar antalet nya fall med hela cirka 3%. När forskarna upptäckte detta på 1980-talet så startade de snabbt flera internationella studier (tex DERI, DIAMOND och EURODIAB) och syftet med dessa studier var att kartlägga insjuknandet och omständigheterna kring insjuknandet.

Varje år insjuknar alltså 3% fler än föregående år och denna ökningen har varit mest uttalad bland barn under 14 år. Man har nu beräknat att mellan 2005 och 2020 kommer insjuknandet öka med hela 70%, vilket är en alarmerande siffra. Tyvärr vet vi inte varför. Det finns flera hypoteser, men ingen av de är tillfredsställande.

En okänd miljöfaktor är sannolikt förklaringen

Man skulle kunna tro att typ 1 diabetes är en genetisk sjukdom men så är inte fallet, även om vissa gener ökar risken för att få typ 1 diabetes. Våra gener kan dock inte utgöra hela förklaringen. Det är nämligen så att skillnaden i olika befolkningars gener är extremt liten, men skillnaderna i insjuknandet (antal fall) är mycket stor. Se nedanstående bild, som visar skillnader i insjuknandet globalt (antal personer med typ 1 diabetes redovisas på kartan). På bilden framgår att det finns stora variationer runt om i världen, men faktum är att generna inte skiljer sig åt nämnvärt på dessa olika platser.

Dessutom har insjuknandet i typ 1 diabetes ökat väldigt fort de senaste decennierna, medan våra gener är i princip oförändrade. Det talar också emot gener. Det innebär att det måste finnas en faktor i vår miljö som orsakar typ 1 diabetes. Denna miljöfaktorn har förändrats över tid, så att allt fler personer drabbas. Det kan vara så att en skyddande faktor i miljön har gradvis försvunnit. Eller så har en skadlig faktor i miljön ökat. Vi vet dessvärre inte.

Sammanfattningsvis så tror man idag att det finns något i vår miljö som startar den autoimmuna processen som leder till att kroppens immunförsvar angriper bukspottkörtelns beta-celler. Denna miljöfaktor kan vara vad som helst, från virus till kemikalier eller matvanor.

Framgångarna är många

De stora framgångarna inom typ 1 diabetes berör själva behandlingen. Vi har idag blivit mycket skickliga på att behandla typ 1 diabetes. Patienterna kan idag få god behandling som de sköter själva med moderna läkemedel och tekniska hjälpmedel. Med hjälp av modernt insulin och möjligheter till blodsockerkontroll så kan personer med typ 1 diabetes hålla sitt blodsocker i schack.

En av de viktigaste forskningsstudierna i sammanhanget var DCCT-studien, som visade att lågt blodsocker var gynnsamt. Idag vet vi att det är fundamentalt att försöka hålla blodsockret så lågt som möjligt, utan att orsaka olämpliga blodsockerfall (hypoglykemi). Med modern apparatur kan man faktiskt övervaka sitt blodsocker konstant (utan att sticka sig flera gånger) och dessutom kan insulinet levereras via en pump. Det blir bättre och bättre för varje dag som går.

Parallellt med förbättringar inom insulinbehandling så har vi även lärt oss att det är gynnsamt att behandla högt blodtryck och höga blodfetter. Idag utgör dessa tre – behandling av blodsocker, blodtryck och blodfetter – grundbulten i behandlingen. Självfallet är kost och motion också essentiellt.

I framtiden kommer behandlingen bli ännu bättre. Idag finns redan ”artificiella bukspottkörtlar” som kan sköta mätning av blodsocker och insulininjektioner automatiskt. Samtidigt arbetar forskarna på både vaccin och botemedel. Framtiden är således ljus.

Med insulin började man överleva och då kom hjärt-kärlsjukdom

Innan insulinet kom dog samtliga som fick typ 1 diabetes. Tack vare insulin lyckades individerna överleva. Med åren blev vi bättre på att kontrollera blodsockret. Då kunde dessa personer plötsligt överleva till vuxen ålder och man märkte då att det istället var hjärt-kärlsjukdom och komplikationer till typ 1 diabetes som blev det stora problemet. Personer med typ 1 diabetes visade sig ha mycket hög risk för hjärtattack, stroke, hjärtsvikt, njursvikt, nervskador, ögonskador. Personer med diabetes har många gånger ökad risk för dessa sjukdomar. Lyckligtvis har vi blivit mycket bättre på att behandla och förebygga dessa komplikationer.

Minst 50.000 svenskar har typ 1 diabetes

Idag lever cirka 50.000 svenskar av typ 1 diabetes. De allra flesta har insjuknat som barn men man kan faktiskt drabbas av typ 1 diabetes under hela livet. Ju tidigare man drabbas av typ 1 diabetes, desto fler genetiska riskfaktorer har man. Gener spelar alltså en roll. Genetiska riskfaktorer innebär att de som drabbas av typ 1 diabetes oftast har gener som gör att deras immunförsvar är benäget att attackera bukspottkörteln. Sådana gener är alltså ogynnsamma gener.

Följande bild visar hur många personer (i Sverige) i åldrarna 0 till 34 år som drabbas av typ 1 diabetes. Det är uppenbart att insjuknandet är högst i åldersgruppen 10–14 år.

Sammanfattning

Det som en gång var en sällsynt och dödlig sjukdom har idag blivit en vanlig sjukdom som går att leva med. Trots enorma förbättringar så är dödligheten och sjukligheten fortfarande mycket hög bland personer med typ 1 diabetes.