Glukosintolerans: att nästan ha diabetes

Allmänt om blodsocker

Blodsocker är koncentrationen av socker (glukos) i blodet. I människokroppen finns ungefär 4 gram socker (glukos) i blodet vid varje given tidpunkt (detta gäller en person som väger 70 kg). Kroppen reglerar blodsockret ständigt genom ett komplicerat system som inbegriper många olika hormoner och organ. De allra flesta känner till hormonet insulin, som sänker blodsockret och hormonet glukagon, som höger blodsockret. Än idag arbetar forskarna mycket intensivt för att kartlägga exakt hur kroppen reglerar blodsockret och hur högt blodsocker orsakar komplikationer (se Komplikationer till diabetes).

Glukos lagras framför allt i levern, musklerna och fettet. Relativt små störningar i hur blodsockret regleras kan orsaka akuta och kroniska sjukdomar. Upptaget av socker (glukos) in till kroppens celler regleras primärt av hormonet insulin, ett hormon som produceras i bukspottskörteln (pankreas). Blodsocker är oftast lägst på morgonen, före dagens första måltid och stiger sedan efter måltider i ungefär 1 till 2 timmar innan kroppen tagit upp sockret som maten innehåller, varvid sockret återgår till normal nivå. Det finns olika metoder för att mäta blodsocker.

Nedsatt glukostolerans (glukosintolerans)

De flesta kliniker anger att ett normalt blodsocker ligger mellan 4,0 och 6,0 mmol/L. Kroppen har, som nämnt ovan, många hormoner och organ som samarbetar för att hålla blodsockret inom intervallet 4,0 till 6,.0 mmol/L. Personer med diabetes typ 1 och diabetes typ 2 har högt blodsocker. Det finns dessutom ett tillstånd som kallas glukosintolerans, vilket innebär att kroppen är sämre på att reglera blodsockret, så till vida att det har en tendens att bli för högt. Glukosintolerans har många likheter med typ 2 diabetes; faktum är att många med glukosintolerans utvecklare diabetes typ 2 senare.

Glukosintolerans beror på att kroppens celler (muskler, fett och levern) är sämre på att ta upp socker (glukos) från blodet. Då stiger blodsockret, även om det inte når de nivåer som krävs för att få diagnosen diabetes. För att få diagnosen diabetes skall blodsockret överstiga 7,0 mmol/L. Personer med glukosintolerans har ett blodsocker mellan 6,0 och 7,0 mmol/L. Glukosintolerans ligger alltså mellan ”normal” och ”diabetes”. Som tidigare nämnt är det vanligt att personer med glukosintolerans förr eller senare får diabetes typ 2. Glukosintolerans och diabetes typ 2 utvecklas väldigt långsamt. Oftast tar det flera år att gå från ”normal” till ”glukosintolerans” och ytterligare några år innan man får diabetes.

  • Alla med diabetes typ 2 har tidigare haft glukosintolerans.
  • Många med glukosintolerans utvecklar diabetes typ 2, om de inte förhindrar sjukdomens progress.

Glukosintolerans är vanligt i befolkningen

Glukosintolerans är vanligt i Sverige. Det är viktigt att veta om man är glukosintolerans eftersom man då har hög risk för diabetes typ 2. Ju tidigare man diagnostiserar tillståndet desto längre tid har man på sig att förhindra att man får diabetes typ 2 och komplikationer. Det finns i dagsläget inga pålitliga siffror från Sverige men man vet att cirka10 till 15% av alla i USA har glukosintolerans.

Definition av nedsatt glukostolerans (glukosintolerans) och associerade tillstånd

  • Blodsocker i fasta över 6,0 mmol/L enligt WHO (Världshälsoorganisationen). Den amerikanska diabetesorganisationen anger dock att blodsocker över 5.6 mmol/L skall tolkas som glukosintolerans.
  • Blodsocker mellan 8.9 mmol/L och 12.1 mmol/L två timmar efter intag av 75 g socker i 250 – 350 ml vatten (detta kallas OGTT, oralt glukostoleranstest).
  • Symptom på diabetes (ökad törst, torra slemhinnor, ovanlig trötthet, suddig syn, yrsel, ökad urinering, förlust av muskelmassa).
  • Många med glukosintolerans har höga blodfetter, särskilt höga triglycerider och LDL kolesterol.
  • Många med glukosintolerans har ökad produktion av insulin (hyperinsulinemi).
  • Övervikt och bukfetma.

De flesta har inga symptom

Glukosintolerans ger oftast inga symptom. Om man har symptom har tillståndet oftast förelegat i många år. Faktum är att glukosintolerans är något man oftast upptäcker i förbifarten, inte sällan efter att man haft en hjärtinfarkt, stroke eller av någon annan anledning kommit i kontakt med sjukvården.

Metabola syndromet är vanligt hos personer med nedsatt glukostolerans. Metabola syndromet är en konstellation av följande riskfaktorer:

  • ålder > 45 år
  • övervikt, bukfetma
  • fysisk inaktivitet
  • högt blodtryck (hypertoni)
  • sömnapnésyndrom
  • ärftlighet för diabetes eller hjärt-kärlsjukdom

Behandling av glukosintolerans

Det är möjligt att behandla nedsatt glukostolerans men det kräver livsstilsförändringar och eventuellt läkemedel som används vid behandling av diabetes. Motion utgör basen i behandlingen av nedsatt glukostoleran. Motion stimulerar till snabbt glukosupptag i framför allt musklerna. Dessutom kan ökad motion resultera i, eller underlätta, viktnedgång. Ökad fysisk aktivitet kan bromsa utvecklingen av typ 2 diabetes hos individer med nedsatt glukostolerans. Livsstilsförändringar innebär även att man slutar röka och dricka mindre alkohol.

Om en individ med nedsatt glukostolerans behöver läkemedel rekommenderas i första hand en tablett som kallas metformin. Vissa personer kan behöva medicinering. Den diet som rekommenderas är en balanserad diet baserad på fullkornsprodukter, mycket frukt och grönsaker, samt lågt innehåll av socker, salt och mättat fett.

5/5 (3 Reviews)