Typ 2-diabetes smyger sig på. De flesta har levt i flera år med ett förstadium innan diagnosen ställs, och många har inga symtom alls när sjukdomen upptäcks. När besvären väl kommer är de ofta diffusa: törst, täta toalettbesök, trötthet, ökad hunger och suddig syn. Varje symtom har en förklaring, och den gör det lättare att veta när man ska reagera.

Den starkaste riskfaktorn för typ 2-diabetes är övervikt, men även ärftlighet, kost och fysisk aktivitet spelar in. Vill du läsa om orsaker och behandling finns en egen artikel om typ 2-diabetes. Misstänker du att du har diabetes ska du kontakta din vårdcentral och be att få blodsockret kontrollerat.

Symtomen kommer långsamt

Det tar i genomsnitt många år att utveckla typ 2-diabetes, och symtomen kommer gradvis. Eftersom de kan vara mycket diskreta kan man ha haft diabetes i flera år och ändå må ganska bra. Det vanligaste är att diagnosen ställs vid ett rutinbesök på vårdcentralen, eller när personen har fått en komplikation till följd av högt blodsocker och andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom.

Somliga får bara ett av symtomen nedan, andra flera. Det är kombinationen, och att besvären inte går över, som ska få en att reagera. En genomgång av både vanliga och mer ovanliga tecken, vid typ 1 och typ 2, finns i artikeln om symtom på diabetes.

Ger förstadium till diabetes symtom?

Typ 2-diabetes föregås nästan alltid av ett förstadium, prediabetes. Blodsockret är då högre än normalt men inte så högt att diagnosen diabetes kan ställas. Förstadiet ger i regel inga symtom, eftersom blodsockret ännu inte är så högt att sockret följer med urinen. Det upptäcks därför för det mesta av en slump, när man tar blodprov av andra skäl.

Ett tecken som ändå kan synas redan i förstadiet är mörka, sammetslena hudpartier i armhålor och på halsen (acanthosis nigricans, se nedan). De beror på att kroppen tillverkar mycket insulin för att kompensera för att det verkar sämre. Prediabetes upptäcks genom blodsocker i fasta, långtidsblodsocker (HbA1c) eller en sockerbelastning. Gränsvärden och behandling tar vi upp i artikeln om förstadium till diabetes.

Ökad törst och täta toalettbesök

Personer med diabetes har högt blodsocker, alltså för mycket druvsocker (glukos) i blodet. Njurarna filtrerar blodet och ska normalt ta tillbaka allt socker. När blodsockret blir tillräckligt högt klarar de inte det längre, och en del av sockret följer med urinen. Socker drar med sig vatten, och därför bildas mer urin.

Personer med diabetes kissar alltså oftare, och många vaknar på natten för att gå på toaletten. Den ökade vätskeförlusten ger törst och en känsla av torrhet i munnen. På medicinskt språk kallas ökad törst för polydipsi och ökade urinmängder för polyuri. En frisk person utan diabetes kissar mellan 4 och 7 gånger per dag.

Ofrivillig viktnedgång vid typ 2-diabetes

De flesta som får typ 2-diabetes har gått upp i vikt under åren före diagnosen. Om vikten sedan börjar sjunka utan att man försöker är det en viktig varningssignal. Förklaringen är att insulinet inte längre räcker till. Sockret som följer med urinen är förlorad energi, och samtidigt svälter cellerna trots att blodet är fullt av socker. Utan tillräckligt med insulin börjar kroppen bryta ned fett och muskler för att få energi.

Viktnedgången är alltså ett tecken på brist på insulin, inte på insulinresistens i sig. Den syns framför allt vid typ 2-diabetes som har pågått länge utan att upptäckas, när bukspottkörteln inte längre hinner kompensera. Vid uttalad insulinbrist kan levern dessutom bilda ketoner, som kan ge illamående, kräkningar och magont. I värsta fall kan det leda till det livshotande tillståndet ketoacidos. Ofrivillig viktnedgång ska därför alltid utredas.

Hungrig hela tiden: ökad hunger vid diabetes

Många med diabetes beskriver att de är hungriga trots att de nyss har ätit. Det finns två förklaringar. Den första är att cellerna inte får den energi de behöver, eftersom sockret inte kommer in i dem. Det påverkar de hormoner som styr hunger. Den andra är att insulin också verkar i hjärnan och bidrar till mättnadskänslan. När insulinet verkar sämre blir man inte mätt på samma sätt.

Ökad hunger kallas polyfagi. Den har förstås många andra möjliga orsaker, till exempel för lite sömn, stress, vissa läkemedel och en överaktiv sköldkörtel. Hunger tillsammans med törst, täta toalettbesök eller viktnedgång är däremot ett skäl att kontrollera blodsockret.

Trötthet och högt blodsocker

Vid typ 2-diabetes verkar insulinet sämre i muskler, lever och fettväv. Det kallas insulinresistens. Insulinet ska normalt se till att cellerna kan ta upp socker och använda det som bränsle. När det inte fungerar finns mindre bränsle i cellerna, och man blir trött och ofta lättirriterad. Vätskeförlusten bidrar också. Många beskriver att till och med enkla vardagssysslor blir tunga, och vissa känner sig nedstämda.

Lågt blodsocker kan också ge trötthet och i värsta fall medvetandepåverkan. Det är inte ovanligt att den som tar diabetesläkemedel, tabletter eller injektioner, får för lågt blodsocker. Det kan också hända om man ändrar levnadsvanor eller fastar utan att läkemedlen justeras.

Trött efter maten

Om man blir trött samtidigt som blodsockret är högt efter måltider kan det betyda att kolhydraterna är för snabba eller för många i förhållande till behandlingen. Det kan också betyda att läkemedlen inte räcker för att kontrollera blodsockret. En läkare eller dietist kan hjälpa till att sänka blodsockret och samtidigt nå en hälsosam vikt.

Trött på morgonen

Om man är trött när man vaknar trots en hel natts ostörd sömn kan blodsockret ha varit för högt eller för lågt under natten. Trötthet tillsammans med huvudvärk på morgonen kan vara tecken på lågt blodsocker nattetid. Mät gärna blodsockret innan du lägger dig och direkt när du vaknar för att se om det är blodsockret som ger besvären. Ibland kan man behöva mäta mitt i natten. Tala med din diabetesläkare eller sjuksköterska om du ser låga eller höga värden på morgonen.

Svängande blodsocker

Trötthet kan också komma av att blodsockret svänger snabbt under dagen och kvällen. Det gäller särskilt den som tar insulin eller har svårt att få blodsockret under kontroll. Svängningarna kan ge trötthet även när värdena inte ligger särskilt långt utanför det normala.

Suddig syn vid högt blodsocker

Ögats lins innehåller vatten, och mängden påverkas av blodsockret. När blodsockret är högt drar linsen åt sig mer vatten, sväller och ändrar form. Det gör att man ser suddigt, särskilt på avstånd, och har svårare att se detaljer. Oftast påverkas båda ögonen. Synen blir som regel bättre när blodsockret sjunker.

Suddig syn ska inte förväxlas med retinopati, skador på näthinnans små blodkärl. Retinopati uppstår efter flera år med högt blodsocker och ger oftast inga symtom i början. När den väl påverkar synen brukar det vara en del av synfältet som drabbas. Därför ingår regelbunden ögonbottenfotografering i diabetesvården.

Sår som läker långsamt

Högt blodsocker skadar blodkärlen, särskilt de allra minsta. Blodkärlen behövs för att sår ska kunna läka, och därför läker sår sämre vid diabetes. Många märker att sår läker långsamt eller inte alls, och en del har haft infektioner som har varit svåra att bli av med. Det gäller framför allt fötterna, där små skador kan utvecklas till svårläkta fotsår om de inte tas om hand tidigt.

Mörka armhålor och hudveck (acanthosis nigricans)

Höga insulinnivåer påverkar huden. Vid insulinresistens tillverkar kroppen mer insulin än normalt, och det kan göra att huden i armhålor, ljumskar, på halsen och i andra veck blir mörkare och sammetslen. Tillståndet kallas acanthosis nigricans och kan alltså synas redan innan diabetes har utvecklats.

Klåda och torr hud

Kroppen förlorar vätska när blodsockret är högt, och då blir även huden torrare. Torr hud kliar mer. Fler hudbesvär, med bilder, finns i artikeln om hudproblem vid diabetes.

Svampinfektioner

Svamp trivs när det finns mycket socker, och personer med typ 2-diabetes får därför oftare svampinfektioner. Oftast drabbas fuktiga hudpartier, till exempel mellan fingrar och tår, under brösten och kring könsorganen. Upprepade svampinfektioner i underlivet är ett vanligt skäl att kontrollera blodsockret.

Symtom på komplikationer

Symtomen ovan beror på högt blodsocker eller insulinresistens. Om blodsockret är högt under lång tid kan det också ge bestående skador på kroppens organ, så kallade diabeteskomplikationer. Inte sällan finns tecken på komplikationer redan när diagnosen ställs.

Domningar, stickningar eller smärta i fötterna

Högt blodsocker skadar de små blodkärl som försörjer nerverna, och då skadas nerverna. Nervskador vid diabetes kallas neuropati. Det börjar oftast i båda fötterna med nedsatt känsel, stickningar eller en känsla av att gå på kuddar. Vissa får också ont i fötter och ben utan att någon annan förklaring hittas.

Neuropatin är ett problem eftersom den kan leda till svårläkta sår. Ett gruskorn i skon som man inte känner kan efter en lång promenad ha orsakat ett sår under foten.

Hjärta, njurar och ögon

Andra komplikationer är hjärtinfarkt, hjärtsvikt och stroke, njurskador (nefropati) och nedsatt syn på grund av retinopati. Retinopati och nefropati är typiska för diabetes. Hjärtinfarkt, stroke och hjärtsvikt drabbar även personer utan diabetes, men risken är högre vid diabetes. Hos somliga upptäcks typ 2-diabetesen först när de behandlas för något av de här tillstånden.

Symtom på lågt blodsocker

Den som behandlas för typ 2-diabetes, särskilt med insulin eller vissa tabletter, behöver också känna igen tecknen på lågt blodsocker (hypoglykemi):

• skakningar, oro och nervositet
• svettningar
• hunger
• hjärtklappning
• trötthet och svaghet
• huvudvärk
• stickningar eller domningar i läppar, tunga eller kinder
• förvirring och koordinationsproblem

Vad man gör vid lågt blodsocker beskrivs i artikeln om hypoglykemi.

Referenser

• 1177: Diabetes typ 2
• Internetmedicin: Acanthosis nigricans