Kroppens känslighet för insulin (insulinkänslighet)

I människokroppen är druvsocker (glukos) den primära energikällan. Det betyder att kroppens celler föredrar glukos som energikälla. Glukos finns i maten och dryck (i form av kolhydrater) och dessutom kan levern tillverka nytt glukos mellan måltiderna. För att kroppens celler skall kunna ta upp glukos så krävs insulin. Det är i bukspottkörtelns så kallade beta-celler som insulin tillverkas och detta sker när vi äter eller dricker. Då vet bukspottkörteln att det snart hamnar glukos i blodomloppet och då behövs insulin för att cellerna skall kunna ta upp glukoset.

Det är framförallt levern, fett och muskler som behöver insulin för att ta upp glukos. I fett tas glukos upp och omvandlas till vanligt fett (det är därför man går upp i vikt av att äta för mycket kolhydrater). I muskler och i levern lagras glukos i form av glykogen. För att kroppen skall fungera normalt är det viktigt att levern, fett och muskler kan reagera normalt på insulin. Man använder termen insulinkänslighet för att beskriva hur bra/dåligt insulin påverkar lever, fett och muskler. Om insulinkänsligheten är hög, så innebär det att insulin har bra effekt. Om insulinkänslighet är låg, så har insulin dålig effekt. Låg insulinkänslighet innebär alltså att kroppens celler inte reagerar på insulinet och därför inte heller tar upp socker från blodet. Då stiger blodsockret och detta är en av huvudorsakerna till typ 2 diabetes. Men insulinresistens kan faktiskt även förekomma vid typ 1 diabetes.

Om man har insulinresistens så innebär det att kroppen helt enkelt reagerar för dåligt på insulin. Då stiger blodsockret (eftersom cellerna inte tar upp glukoset) och då försöker bukspottkörteln kompensera för detta genom att tillverka ännu mer insulin. Detta tillstånd, då man har onormalt hög halt insulin i blodet kallas hyperinsulinemi.

Situationer och tillstånd som gör att man kräver mer insulin

Vi vet idag att det finns tillstånd och sjukdomar som gör att kroppen kräver mer insulin. Flera av dessa tillstånd kan drabba personer utan diabetes.

• stress – att vara stressad gör att insulinets effekt blir sämre.
• infektion med feber
• övervikt – Detta är en av de viktigaste orsakerna till insulinresistens och att man faktiskt utvecklar typ 2 diabetes
• pubertet
• rökning
• snusning
• låg fysisk aktivitet
• ketoacidos

Situationer och tillstånd som gör att man kräver mindre insulin

• Efter motion.
• Vid viktnedgång.
• De första veckorna efter att man drabbats av typ 1 diabetes.

Om insulinkänslighet

Typ 2 diabetes

Cirka 80-90 % av personer med typ 2 diabetes har nedsatt insulinkänslighet och dessa individer brukar ha nedsatt insulinkänslighet flera år innan de får diagnosen. Insulinresistens och nedsatt glukostolerans (IGT, impaired glucose tolerance) är båda förstadium till typ 2 diabetes och de medför faktiskt ökad risk för hjärt-kärlsjukdom. Insulinkänslighet leder till en ond spiral. När sockret i blodet inte absorberas av cellerna pga försämrad insulinkänslighet så stiger blodsockret, vilket leder till att bukspottskörteln försöker kompensera genom att öka frisättningen, som i sin tur leder til ännu sämre insulinkänslighet.

Typ 1 diabetes

Insulin frisätts av bukspottkörteln, vars blod går vidare till levern. I normalfallet så hamnar alltså insulinet först i levern men så är inte fallet om man har typ 1 diabetes. Personer med typ 1 diabetes måste nämligen spruta in insulin i underhudsfettet, och det blodet som tar upp insulinet går inte till levern först. Detta gör att insulinkoncentrationen i levern är lägre för barn med typ 1 diabetes och det finns teorier om att detta förklarar varför de generellt växer långsammare och kommer senare in i puberteten. Det skall dock påpekas att barn med typ 1 diabetes faktiskt når sin beräknad kroppslängd till slut.

Konsekvenser av nedsatt insulinkänslighet

• Förhöjda nivåer insulin (hyperinsulinemi) – ett tillstånd som kompenserar för försämrad insulinkänslighet genom överproduktion av insulin av bukspottskörteln. Till slut blir bukspottkörteln utmattad och orkar inte längre tillverka insulin, vilket gör att man plötsligt får brist på insulin. Detta förklarar varför personer med typ 2 diabetes efter en tid kan behöva insulin.
• Förhöjt blodsocker (hyperglykemi) – eftersom cellernas förmåga att reagera på insulin är försämrad så stiger blodsockret. Förhöjda nivåer av blodsocker kan till och med påverka kroppens insulinproducerande (beta-celler) celler negativt.
• Förhöjda nivåer av blodfetter (hyperlipidemi) – nedsatt insulinkänslighet är förknippat med dåliga blodfetter. Det hälsosamma fettet (HDL-kolesterol) minskar medan ohälsosamma blodfetter (triglycerider och LDL-kolesterol) ökar.

Kännetecken vid nedsatt insulinkänslighet

Individer med nedsatt insulinkänslighet är ofta överviktiga, framförallt har de bukfetma. Ofta har de högt blodtryck och höga blodfetter. Ibland ses en särskild typ av hudförändring som på medicinskt språk heter acanthosis nigricans (mörka områden kring hudveck).

Läkare som behandlar patienter med insulinresistens bör regelbundet kontrollera följande prover:

• faste-blodsocker (fP-glukos)
• långtidsblodsocker (HbA1c)
• blodfetter (ev. även apolipoproteiner)
• njurfunktion (mikroalbuminuri eller makroalbuminuri)
• blodtryck
• rökvanor
• Body mass index (BMI)
• Midjemått
• symptom på hjärt-kärlsjukdomar.

Vissa kliniker och medicinmottagningar undersöker även icke-fastande blodsocker ett par timmar efter måltid för att fastställa graden av insulinkänslighet. Detta är möjligt genom att studera stegring av blodsockernivåer efter födointag. Detta görs för att kunna diagnosticera nedsatt sockertolerans (IGT, impaired glukos tolerans) som ofta föregår nedsatt insulinkänslighet.

Hur du kan förbättra insulinkänsligheten

Flera faktorer påverkar nivåerna av insulin i kroppen, ohälsosamma livsstilsfaktorer som sockerrik kost, snabba kolhydrater, överskottskalorier, stress och mindre motion leder alla till höga nivåer av insulin i kroppen.

Frukt innehåller flera viktiga och hälsosamma näringsämnen men frukt innehåller även fruktos som är en särskild typ av socker och desto mer fruktos du äter desto mer fett lagrar levern. Höga fettnivåer i levern är associerat med ett tillstånd som på medicinskt språk heter hepatisk insulinresistens (nedsatt insulinkänslighet i levern) vilket leder till nedsatt insulinkänslighet i andra organ.

Vid stress frisätter kroppen hormoner som heter kortisol och adrenalin. Det är två hormoner som bland annat bidrar till förhöjda nivåer av blodsocker och stimulerar även kroppen till att utsöndra mer insulin.

Men förhöjd insulinfrisättning under en längre period leder till nedsatt insulinkänslighet, förhöjd utsöndring av insulin (hyperinsulinemia) är vanligtvis en bakomliggande orsak till typ 2 diabetes, metabola syndromet, övervikt och fetma.

Personer med och utan diabetes bör sträva efter mer känslighet för insulin. Kostomläggning är nog viktigaste delen för att få tillbaka insulinkänsligheten men motion och varianter av fasta har också bevisade positiva effekter. Studier visar att motståndsträning leder till muskeltillväxt och ökad insulinkänsligheten många timmar efter träningspasset.

Flera vetenskapliga studier har undersökt olika metoder för att öka insulinkänslighet och här nedan presenteras förslag som på ett naturligt sätt förstärker insulinkänsligheten.

• Mer sömn – sömnbrist leder till flera ohälsosamma tillstånd och framförallt nedsatt insulinkänslighet. Att sova mindre än 4h per natt ökade risken för nedsatt insulinkänslighet med 100 %.
• Ökad motion – träning är en av de bästa metoderna för att öka insulinkänslighet. Blodsocker absorberas enklare av muskelceller. Insulinkänsligheten förbättras även hos personer utan diabetes. En kombination av motståndsträning och konditionsträning är troligtvis den mest optimala träningsplanen.
• Minskad stress – dålig sömn leder till ökad utsöndring av stresshormonerna kortisol och glukagon. Dessa hormoner leder till nedbrytningen av glykogen, som blir till socker (glukos). Minskad sömn leder till nedsatt insulinkänslighet och aktiviteter som meritering, träning och mer sömn är alla bra metoder för att förbättra insulinkänslighet genom att minska stressnivåer.
• Viktnedgång – bukfetma är en allvarlig riskfaktor för typ 2 diabetes och metabola syndromet. En studie på John Hopkins University i USA observera att personer med förstadium till diabetes (pre-diabetes) som förlorade 5–7& av deras totala kroppsvikt minskade risken för typ 2 diabetes med 54% de kommande tre åren.
• Mer kostfibrer – mer lösliga fibrer är förknippat med fördelar som lägre kolesterol nivåer och lägre aptit. Fibrer kan bidra till bättre tarmbakterier som associerats med bättre insulinkänslighet. Mat som gröt, linfrö, grönsaker (ex brysselkål) och frukter (ex apelsin).
• Mer frukt och grönsaker – alla dieter bör inkludera mycket grönsaker och bra frukter.
• Olika örter och kryddor – vissa studier menar att kryddor och örter som grön te, äpple cider vinäger och kanel förbättrar insulinkänsligheten.
• Minskade kolhydrater, transfetter och socker – kolhydrater konverteras till socker i kroppen och leder till ökade nivåer av blodsocker därav är låg kolhydratkost viktig för insulinkänslighet. Det är en stor skillnad på tillsatt socker och naturligt socker. Naturligt socker finns i växter och plantor och innehåller många andra näringsämnen. Flera matvaror innehåller även fruktos som bidrar till försämrad insulinkänslighet.

Läkemedelsbehandling för nedsatt insulinkänslighet

 Metformin – studier har visat att världens vanligaste läkemedel mot diabetes har en positiv inverkan mot insulinkänslighet och effekten sker troligtvis genom minskad tillverkning av socker (glukos) från levern. Patienter med nedsatt insulinkänslighet kan behandlas med Metformin och preparatet lämpar sig väl för behandling av överviktiga personer med typ 2 diabetes.

Glitazoner (Pioglitazion, Actos) – en läkemedelsgrupp som används för behandling mot förhöjda blodsockernivåer eftersom läkemedlet förstärker upptaget av blodsocker in i cellen vilket leder till att insulin utnyttjas bättre i muskel- och fettceller. Förutom att minska insulinresistens har läkemedlet även andra gynnsamma effekter på hjärt-kärlsystemet.

Sjukdomar, riskfaktorer och symptom till följd av insulinresistens

Insulinkänslighet utgör kärnan i sjukdomsmekanismerna bakom övervikt, fetma, typ 2 diabetes och det metabola syndromet. Dessutom är insulinresistens associerat med ökad risk för flera cancertyper och hjärt-kärlsjukdomar.

Insulinresistens leder till en särskild typ av blodfettsrubbningar som ökar risken för åderförkalkning i hjärtats och hjärnans kärl (även övriga kärl), och detta kan leda till hjärtattack och stroke.

Det är viktigt att känna till att nedsatt insulinkänslighet även bidrar till högt blodtryck (hypertoni), höga blodfetter (hyperlipidemi), hudsjukdomar, polycystisk ovariesjukdom (vätskefyllda blåsor på äggstockar), hemokromatos (överdriven ackumulering av järn i kroppen), trötthet, ökad hunger och koncentrationssvårigheter.

Historien om insulinkänslighet (insulinresistens)

Den första beskrivningen av nedsatt insulinkänslighet (insulinresistens) var 1960 strax efter utvecklingen av en metod som gjorde det möjligt att kvantifiera insulinnivåerna i blodet (radioimmunoassays). Två forskare i USA vid namn Rosalyn Yalow och Solomon Berson definierade insulinresistens som ett tillstånd ”där en större än normal mängd insulin krävs för att framkalla ett kvantitativt normalt svar”.

År 1976 bevisade forskare att insulinreceptorn bildades felaktigt hos personer som exponerats för förhöjda nivåer av insulin (hyperinsulinemia) under längre period. Felaktiga insulinreceptorer är starkt förknippat med nedsatt insulinkänslighet och bidrar även till försämring av insulinkänslighet.

Hur du räknar ut graden av insulinkänslighet 

Flera metoder har utvecklats för att uppskatta graden av insulinkänslighet hos personer med och utan diabetes. De mest accepterade metoderna heter HOMA-IR och HOMA-B. HOMA-IR är en förkortning för ”Homeostatis model assessment-insulin resistance” och utvecklades först 1985, HOMA-B är en annan matematisk formel som beskriver graden av beta-cells dysfunktion.  I dessa ekvationer mättes socker (glukos) och insulin vid fasta. Du som har diabetes behöver inte räkna ut din insulinkänslighet, men du kan fråga din läkare/sjuksköterska om du är intresserad av att göra detta.