Fetma är en kronisk sjukdom som drabbar en betydande del av världens befolkning och förekomsten fortsätter att öka. Definitionen för fetma är BMI > 30 kg/m2. De senaste två åren har sensationella framsteg gjorts inom behandling av fetma. Detta har åstadkommits genom läkemedel som påverkar hormoner i mag-tarmkanalen. Dessa läkemedel har visat sig vara oerhört effektiva avseende viktnedgång. Tidigare har tirzepatid (Mounjaro) varit det mest effektiva läkemedlet. Utöver Mounjaro har även semaglutid (Wegovy, Ozempic) och nyligen även orforglipron visat sig leda till effektiv viktnedgång. Nu har läkemedlet retatutride testats och resulterat i en större viktminskning än tirzepatid. Retatutride resulterade i hela 24% viktnedång (deltagarna gick i genomsnitt nser 24% av sin kroppsvikt. Dessa resultat är revolutionerande eftersom de innebär att vi nu har effektiva behandlingar mot vår tids största folkhälsoproblem.
Tre aktiva hormoner ingår i retatutride
GLP-1
GLP-1 (glukagonliknande peptid 1) och GIP (glukosberoende insulinotropisk polypeptid) är hormoner som frigörs från tarmen efter en måltid. De spelar en avgörande roll för att reglera aptit, hantering av blodsocker och utsöndring av det livsviktiga hormonet insulin.
GIP
GLP-1-analoger och GIP-analoger är syntetiska versioner av dessa hormoner som har utvecklats för behandling av fetma och typ 2 diabetes. Dessa analoger efterliknar effekterna av GLP-1 och GIP, vilket leder till ökad mättnad, minskat födointag och förbättrad glukoskontroll.
Glukagon
Glukagon aktivering uppstår genom att en del av det aktiva läkemedlet binder till receptorn för glukagon vilket främjar viktminskning genom flera mekanismer. De ökar mättnaden, saktar ner magtömningen, minskar matsug och ökar energiförbrukningen.
Glukagon är ett hormon som producerat i bukspottkörteln där även insulin och andra hormoner för matsmältningen produceras och utsöndras.
Detta innebär att Retatutride är det första läkemedlet där tre hormoner ingår för att aktivera flera fysiologiska processer som bidrar till viktnedgången.
Retatrutide
Retatrutide undersöks för närvarande i flera kliniska studier. Det verkar på flera receptorer, inklusive GIP, GLP-1 och glukagon (GCG) receptorer, och påverkar därigenom olika aspekter av energibalans och ämnesomsättning (metabolism). Retatrutide har en lång halveringstid, vilket möjliggör administrering en gång i veckan.
Kliniska prövningar och resultat
En fas 1b-studie som involverade deltagare med typ 2-diabetes visade signifikant viktminskning med retatrutide. Efter dessa lovande resultat genomfördes en fas 2-studie för att utvärdera retatrutides effekt, säkerhet och biverkningar hos individer med fetma (men utan diabetes).
Studien inkluderade 338 deltagare och pågick i 48 veckor. Resultaten visade en mycket kraftig viktminskning med retatrutide jämfört med placebo.
Effektivitet och säkerhet
Efter 24 veckor visade retatrutidegrupperna procentuella viktminskningar från 7,2 % till 17,5 %, medan placebogruppen endast visade en minskning på 1,6 %. Vid 48 veckor varierade viktminskningarna i retatrutidegrupperna från 8,7 % till 24,2 %, jämfört med 2,1 % i placebogruppen.
Dessutom uppnådde en högre andel av deltagarna i retatrutide-grupperna viktminskningar på 5 % eller mer, 10 % eller mer och 15 % eller mer jämfört med placebogruppen. Läkemedlet visade också förbättringar i kardiometabola åtgärder.
En fjärdedel av kroppsvikten försvinner efter knappt ett år med aktiv behandling.
Sammanfattning
Nya mediciner som retatrutide, som riktar sig mot specifika receptorer som är involverade i reglering av energibalansen, är mycket lovande för behandling av fetma och övervikt. Retratutide är det mest effektiva läkemedlet som testats fram till idag, med en genomsnittlig viktnedgång på 24%, vilket är lite mer än tirzepatid (Mounjaro).
