Blodsockermätare: olika mätare och hur varför man mäter blodsocker

Blodsockermätare för dig med diabetes: hur och varför man mäter blodsocker

Hanteringen av diabetes har blivit enklare i och med att tekniken förbättras. Idag använder flera patienter kontinuerliga blodglukosmätare i hemmet för att ständigt kontrollera blodsockernivåerna. Teknologin ger en möjligheten att skapa diagram över ens egna blodsockertrender, spara datum för vissa blodsockervärden, insulindoserna och mängden av träning.

Majoriteten av individerna med diabetes mäter blodsockernivåerna genom en sedvanlig blodglukosmätare där man sticker sig på en kroppsdel, oftast fingertopparna och registrerar sockerhalten i en bloddroppe. Ett lågt värde (P-glukos < 3 mmol/L) skall alltid åtgärdas.

Vid vissa tillstånd bör man kontrollera blodsockret mer frekvent, exempelvis vid infektioner, i samband med kraftig fysisk ansträngning, långa resor, samtidigt kortisonbehandling och under lång bilkörning.

Patienter med typ 2 diabetes och enbart tablettbehandling som medicineras med antingen Metformin, Glitazoner, GLP-1 analoger, DPP4-hämmare och SGLT-2 hämmare behöver inte kontrollera blodsockret dagligen då risken för blodsockerfall (hypoglykemier) är väldigt ovanliga.

Hos äldre individer med diabetes strävar man inte lika noggrant efter att minska risken för hjärt-kärlkomplikationer utan att reducera risken för akuta komplikationer som diabetes ketoacidos eller hypoglykemi, därför är det mer accepterat att äldre individer har högre blodsockernivåer.

Precisionen hos blodglukosmätare kan påverkas av flera faktorer och personer med diabetes som regelbundet kontrollera sina blodglukosvärden bör känna till de övre och nedre gränsvärden för att uppskatta vart deras faktiska blodsockervärde är. Temperaturen kan påverka dessa maskiner som fungerar bäst vid rumstemperatur. Din vårdpersonal kan sedan använda denna information för att förbättra din behandling, exempelvis genom att informera om matval och mängder av föda, vara till hjälp för beslut av läkemedelsdosering och för att identifiera perioder med höga och låga blodglukosnivåer.

Alla personer som använder insulin för behandling av typ 1 diabetes och typ 2 diabetes ska regelbundet kontrollera sina blodsockernivåer. Vissa personer som använder läkemedel från läkemedelsgruppen Sulfonylurea, bör också testa sina blodsockernivåer för att identifiera perioder med låga blodsockernivåer eftersom läkemedlet är associerat med blodsockerfall.

Individer med diabetes har olika attityder när det kommer till kontroll av blodsockret. Många anser att regelbundna kontroller av blodsocker inte är till hjälp och bara bidrar till ångest. Däremot tycker flera andra, särskilt de som är medvetna om hur man tolkar resultaten och vidtar lämpliga åtgärder, intresserade av att regelbundet kontrollera sina blodsockernivåer för att optimera sin diabetesbehandling.

Personer med typ 1 diabetes bör testa sina blodsockernivåer minst 4 gånger per dag, inklusive före varje måltid och innan de lägger sig, vissa personer med typ 1 diabetes kontrollerar sina blodsockernivåer ca 10 gånger dagligen. I Västra Götalandsregionen beräknas kostnaden för 10 blodglukosmätningar varje dag ligga kring 10.000kr per år.

Personer med typ 2 diabetes som inte behandlas med insulin brukar vanligtvis inte få tillgång till blodglukosmätare i hemmet men det finns evidens för att strukturerad övervakning av blodsockernivåer hos personer typ 2 diabetes är till fördel och kan förbättra deras diabeteskontroll.

Blodglukosmätning är en stor del av diabetesbehandlingen för personer med diabetes och vanliga testplatser på kroppen kan bli smärtsamma över tid, därför har experter identifierat alternativa testplatser. Fingertopparna används traditionellt för blodsockerprov eftersom att de har många kapillärer (småkärl), däremot har fingertopparna många nervändar och är därför känsliga. Alternativa testplatser är handflatan, den övre delen av underarmen, buken och låret. Alla blodglukosmätare kan inte mäta blodsockernivåerna från alla dessa kroppslokalisationer men fingertopparna, buken och låret brukar fungera för de flesta blodglukosmätarna.