Kontinuerlig mätning av blodsocker (CGM)

Kontinuerlig glukosmätning (CGM)

Att kunna mäta blodsockret var som helst och när som helst med en blodsockermätare har revolutionerat livet för personer med diabetes. Alla med typ 1 diabetes och många med typ 2 diabetes har bärbara blodsockermätare, med vilka man sticker sig själv i fingret och analyserar blodsockret i en droppe blod som förs in i mätaren. Dessa klassiska blodsockermätare är förvisso bra men det finns modernare alternativ som ger en mycket mer detaljerad bild av blodsockret, utan att man behöver sticka sig flera gånger per dag. Dessa nya blodsockermätare kallas kontinuerliga glukosmätare, eller CGM som är förkortning för continuous glucose monitoring. Följande foto visar de två komponenter som utgör en CGM.

På armen ses en rund lapp som är fastklistrad. På lappen finns en liten nål som sitter i huden. Lappen kan sitta kvar upp till en vecka. Via nålen i huden mäts sockerhalten i vävnaden, vilket ger en god bild av sockerhalten i blodet (dvs blodsockret). Värdena visas på skärmen.

Apparaten är mycket användbar och den gör det möjligt att följa blodsockret på ett detaljerat vis. Man kan exempelvis kontrollera datum för olika blodsockernivåer och hur dessa relaterar till insulindoser, träning, arbete och andra aktiviteter. Många tillverkare har gjort det möjligt att överföra blodsockervärdena direkt till vårdgivaren som då kan använda informationen för att förbättra din behandling. 

Vem bör använda CGM?

Många faktorer, exempelvis fritidsysslor, yrke och personliga önskemål, påverkar beslutet om att använda CGM. Därutöver så är vårdgivarens resurser också av betydelse. CGM och insulinpump är dyra hjälpmedel som idag inte kan erbjudas till alla patienter (även om det borde vara så). Barn med typ 1 diabetes bör få CGM för att underlätta blodsockerkontroll. Idag har många vuxna med typ 1 diabetes också CGM. Däremot är det väldigt få personer med typ 2 diabetes som har CGM.

Visar CGM verkligen blodsockernivån?

Nej. En CGM har en nål som sitter i huden och nålen mäter sockerhalten i huden (mer specifikt så mäts sockerhalten i vätskan som finns omkring cellerna i huden). Sockerhalten i den vätskan (”vävnadsvätska”) är mycket lik blodsockernivån men det finns en viktig skillnad. En snabb ändring i blodsockret avspeglas inte omedelbart i vävnadsvätskan och detta beror på att det tar tid för socker i blodet att hamna i vävnadsvätskan. Detta betyder att det finns en fördröjning mellan ändring i faktiskt blodsocker och ändring i sockerhalten i vävnadsvätskan.

Man kan alltså säga att en CGM mäter blodsocker indirekt genom att mäta sockerhalten i vävnadsvätskan. Med en CGM kan man alltså följa sitt blodsocker mycket noggrant, från en minut till nästa. Det underlättar planering av mat, fysisk aktivitet och dosering av läkemedel. Det innebär också att du enklare kan se när du är på väg upp eller på väg ner i blodsocker!

Nedanstående bild visar nålen i vävnadsvätskan.

En kontinuerlig glukosmätare (CGM) som mäter sockerhalten i vävnadsvätskan.

En fördel med kontinuerlig glukosmätning (CGM) är att apparaten alltid registrerar glukosnivån, oavsett vad man gör (exempelvis duschar, jobbar, tränar eller sover). Apparaten kan larma när blodsockret är för lågt eller för högt. Det är möjligt att registrera tider då man äter, när man tränar eller tar sina mediciner.

Det är dock nödvändigt att sticka sig någon gång dagligen för att kalibrera apparaten och dessutom måste sensorn bytas ut efter 3-7 dagar, beroende på modell.

Borde jag ha en CGM?

Individer med typ 1 diabetes och intensiv insulinbehandling, dålig diabeteskontroll eller oförmåga att känna av blodsockerfall bör överväga att använda en CGM.

Kontinuerlig glukosmätare (CGM)  Källa: Bild från Medtronic Diabetes Image database. 
Nyheter

Salim Yusufs föreläsning om hur världen kom att uppslukas av hjärt-kärlsjukdom.

https://www.youtube.com/watch?v=-ryPV8dekCk

Salim Yusuf är en av vår tids mest citerade forskare och han den mest framstående forskaren inom kardiovaskulär prevention och epidemiologi. Se hans fantastiska föreläsning om ”causes of the causes”, vilket är hans teorier om hur högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes och mycket annat kom att ta över sjukdomspanoramat under senare hälften av 1900-talet och början av 2000-talet.

Läs mer »