Fettsnål kost

Att gå ner i vikt med fettsnål kost

Generellt om fett, fet mat, vikt och sjukdom

Fett är mycket energirikt (fett innehåller mer än dubbelt så mycket energi per gram som kolhydrater). Man har i flera decennier ansett att matens innehåll av fett påverkar följande:

1. Blodfetter – Man har länge ansett att fet mat (särskilt hög halt av mättade fetter) leder till att blodfetterna blir högre och därmed ökar risken för hjärt-kärlsjukdom.
2. Övervikt och fetma – Man har länge ansett att fet mat gör att man går upp i vikt.

Därför har myndigheter och merparten av forskarsamfundet rekommenderat att människor skall äta mat där maximalt 30% av energin kommer från fett. Syftet med detta är alltså att begränsa vårt intag av fett så att vi (1) inte får höga blodfetter, och (2) inte går upp i vikt. Allt detta visade sig tyvärr vara fel, vilket vi sammanställt i kapitlet Fett & kolhydrater inverkan på blodfetter, vikt och dödlighet.

Fettsnål kost – ännu mindre fett

Frågan är om fettsnål kost (dvs mat med väldigt lågt innehåll av fett) är effektivt för att gå ner i vikt. Man har under åren provat flera varianter av fettsnål kost och utvärderat effekten på viktnedgång. De allra flesta varianter brukar innebär att allt mellan 18–30% av energin skall komma från fett. Eftersom fett är mycket energirikt så innebär fettsnål mat att man måste äta väldigt mycket mer kolhydrater och protein för att (1) få i sig tillräckligt mycket kalorier och (2) bli mätt. Många som äter fettsnål mat upplever faktiskt att de blir mer mätta, och detta förklaras av att de helt enkelt ätit mer proteiner (protein är det mest mättande näringsämnet) (Abete et al).

Energin som finns i fett lagras lika effektivt i kroppen som energin som finns i kolhydrater. Det finns inga bevis för att kroppens förmåga att lagra energin i kolhydrater och fett skiljer sig (Astrup et al; McDevitt et al).

Lyckligtvis har man genomfört ett stort antal studier (av hög kvalitet) där man undersökt om fettsnål mat är effektivt för att gå ner i vikt. Vetenskapen på detta område är tämligen robust och följande kan sägas:

• 2001 sammanfattade Astrup och kollegor kunskapen om fettsnål kost genom att slå ihop 13 studier. Man rapporterade att fettsnål mat gav 2.5 kg viktminskning. Mer precist sade man att för varje 1% minskning av matens fettinnehåll så går man i genomsnitt ner 370 gram (0.37 kg). Det innebär att en person med BMI 30 som minskar fettintaget med 10% beräknas gå ner 4.4 kg (Astrup et al).
• År 2004 rapporterade Avenell och kollegor en sammanställning av de kliniska prövningar som fanns publicerade då. Man drog slutsatsen att fettsnål diet ger en viktminskning på 5.4 kg efter 12 månader och 3.6 kg efter 3 år. Man såg även en minskad risk för diabetes och hög blodtryck (hypertoni).
• Risken för att utveckla diabetes har rapporterats minska med 50% med fettsnål kost, detta enligt Lindström och kollegor (Lindström et al).
• En meta-analys av 28 korta kliniska prövningar visade att 10% minskat energiintag från fett leder till viktminskning på 16 g per dag. Utifrån detta beräknade man att det är möjligt att gå ner 8.8 kg på 18 månader och 23.4 kg på 4 år. Tyvärr visade det sig att dessa beräkningar inte stämde, eftersom uppföljning efter 12 till 24 månader visade att viktnedgången på sikt var närmast försumbar (Willet et al).
• I Womens Health Initiative (WHI), som också var en klinisk prövning där hela 49 tusen kvinnor deltog, fann man att fettsnål mat (fett utgjorde 20% av energiintaget) inte kunde leda till långsiktig viktminskning trots att en de som fick fettsnål mat också fick vägledning av en dietist (Howard et al).

Att äta mindre fett är inte en bra metod för att gå ner i vikt. Detta beror på att matens fett helt enkelt inte är orsaken till övervikt och fetma. Den som vill läsa om detta i detalj kan botanisera i Willets resumé (Willet et al).

Först och främst har många studier med fettsnål kost också inneburit att deltagarna instruerats att äta mindre mat (färre kalorier per dag). Det innebär att man egentligen har provat två saker samtidigt: mindre fett och färre kalorier. Det i sin tur innebär att en del av den positiva effekten faktiskt kan förklaras av kaloribegränsningen. Sedermera har man jämfört fettsnål mat (som också varit kaloribegränsad) med medelhavskost och lågkolhydratkost (LCHF av Atkins typ) och det gjordes i en mycket välgjord studie, där resultatet var som följer:

Som framgår av denna studien (Shai et al, NEJM, 2008) så var fettsnål kost (med kaloribegränsning) sämst avseende viktnedgång.

Fettsnål diet och risk för hjärt-kärlsjukdom (hjärtattack, stroke, kranskärlssjukdom)

Man har förstås alltid varit intresserad av hur matens fettinnehåll (särskilt mättade fetter) påverkar risken för hjärt-kärlsjukdom (kranskärlssjukdom, stroke, hjärtattack). Än idag (2017) är hjärtattack den enskilt vanligaste dödsorsaken i Sverige och resten av världen. Man har i över 60 år anset att matens fettinnehåll, särskilt mängden mättade fetter, påverkar risken för kranskärlssjukdom. Idag vet vi dock att detta var nog en av den medicinska vetenskapens största fadäser. Denna teorin (att mängden fett i maten har en påtaglig inverkan på risken för kransäkrlssjukdom) visar sig vara fel först 60 år senare.

En mycket välgjord studie på detta ämne är Womens Health Initiative (WHI), där man såg att begränsning av matens fettinnehåll inte påverkade risken för hjärt-kärlsjukdom (Howard et al). Dessutom fann man att HDL kolesterol (”det goda kolesterolet”), triglycerider, blodsocker och insulin inte påverkades av att äta mindre fett. Det fanns alltså ingen gynnsam effekt av att äta mindre fett i denna stora och välgjorda studie. Detta ämne är något vi diskuterar i detalj i kapitlet: Fett & kolhydrater inverkan på blodfetter, vikt och dödlighet.

Referenser

1. Abete I et al. (2006) Different dietary strategies for weight loss in obesity: role of energy and macronutrient content. Nutr Res Rev 19: 5–17.
2. Astrup et al: Dietary composition, substrate balances and body fat in subjects with a predisposition to obesity. Int J Obes Relat Metab Disord 17 (Suppl 3): S32–S3633
3. McDevitt RM et al. (2000) Macronutrient disposal during controlled overfeeding with glucose, fructose, sucrose, or fat in lean and obese women. Am J Clin Nutr 72: 369–377.
4. Astrup et al: The role of dietary fat in the prevention and treatment of obesity: efficacy and safety of low-fat diets. Int J Obes Relat Metab Disord25 (Suppl 1): S46–S50).
5. Lindström et al: High-fibre, low-fat diet predicts long-term weight loss and decreased type 2diabetes risk: the Finnish Diabetes Prevention Study.Diabetologia 49: 912–920.
6. Willett WC (2002) Dietary fat plays a major role in obesity: no. Obes Rev 3: 59–68.
7. Howard BV et al. (2006) Low-fat dietary pattern and weight change over 7 years: the Women’s Health Initiative Dietary Modification Trial. JAMA 295: 39–49.
8. Willett WC (2002) Dietary fat plays a major role in obesity: no. Obes Rev 3: 59–68.
9. Howard BV et al. (2006) Low-fat dietary pattern and risk of cardiovascular disease: the Women’s Health Initiative Randomized Controlled Dietary ModificationTrial. JAMA 295: 655–666).